LouiseiTurkiet

Är det fler än jag här som följer Isabella Löwengrip Spångberg, Blondinbella, flytt till deras nya hus och framför allt förvändlingen och inredningen som görs i huset?

Jag tycker det är jättekul och spännande att se det färdiga resultatet. Jag är ingen inrdningsnörd men däremot gillar jag smarta lösningar och har flera på lager som jag vill använda mig utav själv den dagen vi flyttar.

I ett år har vi pratat om att flytta till större. Det handlar inte om att vi inte trivs där vi bor idag, vi tycker lägenheten är jättebra och läget är precis som vi vill ha det.

Lägenheten var verkligen en jättebra start som första, riktiga lägenheten. Första testet att ha något eget att sköta om utan att hyra från någon och aldrig känna sig hemma på riktigt.

Men vi insåg ganska snabbt när Adem föddes att detta blir för litet för oss redan då. Nu med två barn...ja, ni kan ju tänka er att det är litet då med.

Barnen har inget eget rum, inte ens ett ihop eftersom vi måste ha extrarummet till saker som inte används jämt men ändå inte kan slängas. Förvaringsrum kan vi säga. Och hur kul är det att ha ett sånt rum som sitt eget barnrum?

Vi får inte ens in två sängar där just nu. Kanske en, men definitivt inte två.

Lägenheten är på 97 kvadratmeter och då räknar man in balkongytan på det och vi har 3 balkonger plus 1 fransk balkong. 3 rum och kök samt 2 toaletter varav den ena är en turktoa.

Det låter kanske stort egentligen men när det inte finns garderober eller förvaringsmöjligheter innan i lägenheten utan det är något som man får köpa själv, ex. garderober så tar det en hel del yta.

Och de 97 kvadratmetrarna inklusive balkongerna är inte mycket tills övers mer än det man måste ha.

Jag klagar absolut inte, och jag trivs otroligt bra i våran lägenhet men ser man långsiktigt och framför allt för barnens skull när de behöver sitt egna privata så passar inte denna lägenheten för oss om några år.

Men jag har en riktigt bra idé. Att köpa grannens lägenhet och slå ut en liten vägg mellan våra kök.

När vi kollade in våran lägenhet innan det var klart så var det just ett hål mellan våran och grannens vägg i köket som de inte hade börjat med än.

Så även om man inte kan ta bort hela vägen i köket och göra om, gissar jag på iaf pga. vattenledningar osv, så vet jag att man kan ta bort en viss del och göra en gång emellan våra lägenheter.

Och då skulle vi helt plötsligt ha var sitt barnrum åt barnen, två vardagsrum varav ett som man kan ha sköna soffor som dessutom är bäddsoffor för gäster som kommer på besök och kan sova över hos oss. .

En av turktoaletterna kan man göra om till garderob att hänga av sig ytterkläderna på och i en utav de andra, stora toaletterna kan man ta ut ena duschen och göra mer...sminkvänligt ;)

Grannens lägenhet är mycket varmare än våran pga. solen då dem har eftermiddags och kvällssol.

En pina på sommaren kanske men perfekt på vintern. Så deras vardagsrum blir bra att vistas i under vintern medans vårat vardagsrum och sovrum har bra och svalare temperaturer på sommaren.

Köket kan göra så att ena sidan där man lagar mat och dessutom har ett extra stort kylskåp och frys medans andra sidan kan man ha ett ordentligt köksbord med stolar till och använda köksluckorna och skåpen för bra förvaring utöver matrellaterade saker.

Exempelvis så kan man ha ett skåp som målar och pysselskåp för barnen.

Dessutom kan vi använda vårat förvringsrum till just förvaringsrum. Placera alla "onödiga saker" som man tyvärr måste spara på men inte något man vill visa upp för gäster.

Smart förvaring, mycket hyllor och ett ordentligt garderobsliknande skåp där alla mina städprylar får plats inklusive dammsugaren.

Och balkongerna sen. Flera av våra grannar med tre balkonger har valt att "ta bort" en balkong eller rättare sagt glasa in den och istället göra det rummet till lite större med hjälp av balkongen. .

Vi behöver ju knappast 6 balkonger så min idé är då att göra vårat vardagsrum större med hjälp av den stora balkongen vi har där. Samt också balkongen som är vid vårat sovrum.

Då har vi ändå köksbalkongerna kvar samt två till plus två franska balkonger.

Ni ser, jag har tänkt ut och planerat detta länge och har riktigt bra idéer för att detta ska gå igenom.

Dessutom får vi ändå bo kvar, slipper flytta utan bara "fylla ut" en extra lägenhet och ändå kunna inreda på nytt.

Nu finns det bara ett litet problem i detta. Eller det är inte så litet problem. Ganska stort problem faktiskt.

Våra grannar har inga som helst planer på att flytta...

Så om inte dem hinner ändra sig de närmaste 2-3 åren så blir det nog att vi flyttar. Och jag gissar på att det inte blir 6 balkonger, 2 vardagsrum och 4 toaletter då.

Men större blir det definitivt och någonstans i Manavgat, gärna i vårat område är det vi önskar och siktar in oss på allra mest.

När, var och hur vet vi inte idag och vi letar just nu inte aktivt efter en lägenhet men vi har våra ögon öppna och pratar om framtidsplaner vi har och önskar oss lite då och då.

Jag hade länge bara kunnat fantisera om hur det skulle vara när Adem skulle träffa sin lillasyster för första gången.

Hur skulle han reagera och hur skulle han vara som storebror? Skulle han bli glad eller skulle han bli avundsjuk och känna sig bortglömd?

Jag kommer berätta mer om valet av Esmas namn men någon gång strax efter graviditetsvecka 32 så började vi tilltala bebisen i magen som Esma här hemma. Jag och Kadir alltså.

Adem hade ett helt annat namn till henne nämligen Elmast. Han använder det namnet idag också och jag vet inte om eller när han kommer börja säga Esma. Elmast är inget "riktigt" namn utan bara något som han själv har hittat på.

Och VÄGRAR ändra på. Vi blir inte arga på honom när han säger Elmast, men han är den enda som säger det och det är inget namn vi kommer säga till Esma. Hon är bara Esma och ingenting annat.

Så kom dagen och kvällen när Adem kom på besök på sjukhuset när Esma var nyfödd. Först såg han Kadir och blev jätteglad.

Sedan såg han mig i min sjukhussäng och blev också glad men lite förvånad. Varför låg jag i en säng för?

När vi hade kramats och pratat lite så pekade vi mot sängen, den lilla plastlådan Esma låg i och sa "där borta ligger Esma"

Han tittade dit men var inte direkt intresserad. Kadir lyfte upp honom och han fick kika på henne men nej, det var inte så intressant för honom.

Han ville mer hoppa upp hos mig och krama mig. Och det var väldigt skönt att få se min lilla Adem igen, som nu hade blivit storebror.

Men jag tror det tog ett tag innan han förstod att vi faktiskt har en ny liten tjej i familjen.

Andra dagen på sjukhuset var Adem på besök igen hos oss och även då kikade han på Esma men det var såklart roligare att springa i korridoren med kusinEmine.

I början hemma i lägenheten så visade Adem lite rädsla för Esma. Han vågade sig inte riktigt fram till henne och jag tror han tyckte det var lite läskigt i början. En liten men livs levande människa, mycket mindre än han själv.

När vi bad honom komma närmare för att titta på henne så avböjde han och ville inte alls.

Men som med allting annat så måste Adem få göra sitt i sin egna takt. Sakta, sakta vågade han närma sig Esma, titta på henne och vara med när vi höll i henne.

Vi flyttade in skötbordet i vardagsrummet ganska direkt eftersom vi spenderar så mycket tid där och det är smidigare för oss att ha skötbordet nära till hands.

Så när jag bytte blöja en dag på henne så satt Adem bredvid och kunde titta på. Där och då började han våga närma sig lillasyster Esma.

En dag senare så hade han hoppat upp i hennes säng och satt bredvid och prata med henne när vi föräldrar inte var i närheten. Det var så fint att se.

Första inspektionen av blöjbytet här hemma.

Idag ropar Adem på mig om Esma skriker och jag inte är där precis då "Titta Elmast!" ropar han till mig.

Han ger henne pussar men bara försiktigt och någon gång i taget. Han klappar henne på huvudet och har lärt sig nu att man inte kan knacka henne på huvudet. Då kan hon få ont.

Han busar med henne ibland också och killar henne under fötterna samtidigt som han säger "killikillikill"

Han kan ställa sig vid hennes säng och prata med henne en kort stund och de senaste dagarna har han visat intresse i att han också ville hålla i henne.

Då får han göra det, fast egentligen är det jag som håller i henne men jag tror han känner att det är han som håller i Esma och blir glad för det.

Som en stolt storebror!

Jag är lite rädd för att han ska slå henne för hårt eller att han ska göra något som kan göra ont på henne eftersom han själv inte förstår i hans ålder riktigt vad man kan och inte kan göra med en bebis.

Men allt eftersom så lär han sig och jag kan också slappna av med Adem när han närmar sig Esma.

Det är hans lillasyster och jag vill att de ska ha kul ihop. Jag vill också att Adem ska få vara delaktig så mycket det bara går och därför vill jag inte säga nej när han vill vara med.

Han får också nu lära sig att vänta. Vilket har resulterat i att vi använder oss lite för mycket utav tvn.

Innan vi har kommit in i allt och för att få det att gå ihop här hemma, framför allt när jag är själv med Adem och Esma mycket nu i början, så får Adem aktivera sig med det som han gillar och som jag samtidigt kan ha lite kontroll över.

När jag ska amma och Adem hellre vill att jag sitter på golvet och bygger duplo så passar ett kort avsnitt av något barnprogram på tvn bättre under den stunden. Då är han under kontroll samtidigt som jag kan koncentrera mig på att få Esma mätt och nöjd.

Sedan får vi bygga duplo när Esma är klar och förhoppningsvis sover.

Men orden "nu får du vänta en liten stund" används väldigt ofta här hemma. Jag tror det kommer bli bättre framöver.

Och när Kadir är hemma från jobbet så turas vi om med barnen. Ibland tar jag Adem och Kadir byter blöja eller lägger Esma i hennes säng.

Eller så tar jag hand om köket och Kadir sköter barnen. Jag får bra avlastning så fort Kadir är hemma och det är skönt det för även om barnen är jättesnälla och fina så blir det jobbigt att ta hand om två barn från morgon till kväll samt vakna nätter som det är nu.

Dessutom blir Adem superglad så fort busbaba Kadir kommer hem. "Åh..busa!" säger Adem då.

Morgonmys hemma hos oss denna morgon med storebror och lillasyster.

Idag har vi fått hem ett stort paket till oss, eller till Esma egentligen. Vi fick reda på det redan igår att vi skulle få ett paket vid dörren och imorse gick Kadir och hämtade det. Och det var betydligt större än vad vi hade trott.

Paketet kom från Manavgats kommun och är en "Välkommen-till-världen"-present till Esma.

Vi hade ingen aning om att de delade ut dessa paket till barn födda på det kommunala sjukhuset så blev verkligen överraskade. Och glada såklart.

Esma sov när paketet kom så Adem fick hjälpa till att öppna.

Vad som fanns i?

Ett startset med kläder. Body, tröja, byxor, strumpor, vantar, mössa, en filt och en liten tygbit som är till för de stunder då man måste torka spya. ;)

Och här är Esma efter dagens bad.

Vi vill önska alla er läsare en riktigt god jul!

Nu är denna dag snart över. Äntligen över. Denna dag som jag har så otroligt fina minnen ifrån, från Sverige, Turkiet och USA. Men denna dag som ger så otroligt mycket ångest varje år redan innan vi närmar oss den 24e.

När jag inte hade barn men bodde här i Turkiet så valde jag själv att inte fira julen i Sverige med min familj mest för att jag inte ville välja vem jag skulle fira jul med.

Nackdelen med att vara skillsmässobarn och jag tror tyvärr många barn just idag har känt samma sak. Att behöva välja, eller inte själv få välja vilken förälder man ska få fira jul med.

Jul innebär inte bara julafton, vi har ju morgondagen med bland annat. Men det är julafton som är mest speciell tycker iaf jag.

Lika mycket som barn gruvar sig inför och under denna dag där man ska få välja, eller ha fått bestämt sen innan vilken utav föräldrarna man ska fira julafton med, lika jobbigt tror jag det är för föräldrarna själva.

Att få sakna sina barn på julafton, inte få se deras glädje i ögonen när tomten kommer eller får höra deras skratt till Kalle Anka och hans vänner.

Jag ger tummen upp för de föräldrar som har gått i sär men väljer att fira högtider, så som jul, ihop för barnens skull. Vare sig de har nya familjer, fler barn etc. eller inte. Men ni firar ihop för att barnen ska få ha två, närvarande föräldrar.

Sedan har vi dem barnen vars föräldrar som dricker på jul. Julen handlar kanske inte bara om barnen men oavsett högtid så tycker jag att man inte måste dricka alkohol denna dag när barnen är med.

Och vill man det så ska det minsan ske med måtta. Ett glas så länge barnet inte tar skada av det.

Och med det menar jag att barnet inte ska få en enda känsla i kroppen som säger "åh nej, nu dricker min mamma/pappa"

Att "äntligen få slappna av" är ingen ursäkt heller från en förälder. Kan du inte slappna av med dina barn i närheten utan alkohol så bör man tänka över sin situation.

Jag anser att man sätter barnet i första rummet, oavsett högtid, händelse, känsla, behov etc.

Att välja ett glas alkohol för att få slappna av på jul, om barnet på något vis reagerar över det glaset, är inte att sätta barnet i första hand.

Och en del barn kanske inte visar att de reagerar men de känner det i hela kroppen.

Min jul i Turkiet brukar innebära att jag är helt själv eller att jag firar en stund med någon eller några andra svenskar. Jag föredrar helt klart alternativ nummer två, att få spendera denna ångestladdade dag med någon annan som har firat jul i Sverige sen barnsben.

Det dämpar ångesten och höjer mysfaktorn på denna dag. Idag skulle jag haft Camilla hos mig på en enkel lunch och fika men hon kände sig sjuk så vi bestämde att vi skjuter på det.

Särskilt eftersom Esma är så liten fortfarande. Dessutom upptäckte jag sent att vi hade en doktorstid kl 14 för att kolla hennes öron så det hade blivit mitt i lunchen eller fikat och allt hade vara blivit stressigt.

Att fira ihop behöver inte vara något stort eller ens innebära jul, bara att man inte sitter ensamma på jul. Sedan kan en vanlig fika eller en lunch som inte har jultema vara minst lika bra.

Denna dag får mig att tänka enormt mycket på min mamma. Våran sista jul ihop 2012 var så otroligt fin och bra. Jag som inte äter mycket utav julmaten egentligen tyckte det var riktigt lyckat detta år och jag hade dessutom gjort citronfromage med hallon till som efterätt.

Jag hade köpt en tröja i julklapp som mamma aldrig fick chans att använda. Gjort ett fint bildalbum som mamma bara hann att bläddra i den kvällen.

Den julen när jag var hemma så berättade jag för mamma att jag var nyförlovad OCH gravid. Det var inte små nyheter jag kom hem med till jul direkt.

Samtidigt fick jag reda på att mammas cancer var elakartad.

Jag minns så väl hur hon flera gånger bad mig ta med min bok "mitt första år" där lite om just mitt första år hade skrivits ner, innan jag skulle åkanske tillbaka till Turkiet igen. Jag minns så väl att jag var stressad över bagagevikten, som alltid, och inte tyckte att den boken fick plats. Jag kunde lika gärna ta med den hem nästa gång.

Men mamma visste nog att det inte skulle bli någon nästa gång.

En månad senare var jag på plats i Sverige igen, för att vara med mamma under hennes sista veckor i livet, för att anordna en fin begravning för henne tillsammans med min syster alldeles själva, för att packa ner hela min barndom och mina minnen i flyttkartonger.

Slänga det som kändes onödigt, lämna det som inte gav några starka minnen, spara det som jag inte kunde med att slänga för att det betydde så otroligt mycket för mig.

Det var 3 år sedan jag firade jul ihop med mamma och ingenting kommer bli sig likt igen vid jul.

Och av detta så ger denna dag så otroligt mycket ångest för jag vill bara sitta i mammas kök och äta frukost, se den fina granen stå pyntad i vardagsrummet, göra mig klar för Kalle Anka, äta all god julmat som jag tycker om.

Öppna julklappar, äta julgodis och sedan bara slappa framför tvn och brasan samtidigt som jag pillar på mina nya julklappar. Som ett barn igen.

Det hade varit årets julklapp för mig.

Istället väljer jag att pussa extra på min familj denna dag och bara känna hur dagen snart, äntligen är förbi. Som ett riktigt segt plåster så är det snart över och en ny dag, en helt vanlig dag, väntas imorgon.

Äntligen!

God morgon, God middag, God kväll!

Dagarna rullar på här hos oss och igår hade vi en bra kväll där jag tillslut somnade några minuter på soffan med Esma liggandes på mig samtidigt som Kadir och Adem fixade i vardagsrummet, tog fram den stora madrassen som vi sover på, plockade fram våra kuddar och gjorde klart för natten.

Det var så mysigt att ha Esma sovandes på mig och samtidigt var jag rätt trött med.

De senaste 3 dagarna så har jag inte kunnat sova på dagarna, Och under nätterna vaknar jag 4 gånger eller mer mellan 01-07 så idag hoppas jag att barnen somnar samtidigt efter lunch och jag också kan få ta igen mig och samla lite energi.

Vi besökte sjukhuset både på julafton för att kolla Esmas öron i en rutinkontroll men också igår. Vad vi gjorde igår ska jag berätta framöver, nästa år kan jag nog säga nu eftersom vi börjar närma oss 2016 rejält nu.

Vi ska testa en sak och fungerar det så ska jag berätta vad och varför.

Denna morgon hade vi en mysig frukost och Esma, som nu börjar bli mer vaken, är med vid frukosten och sitter i sin babysitter med oss när vi äter.

Adem tar storebrorsrollen på största allvar och det var han som vaggade henne när hon började bli lite ledsen i omgångar.

Det är kul att se hur han tar egna initiativ och hoppar upp bredvid hennes babynest och småpratar med henne eller ropar "Elmaaasst!" när hon är ledsen som om han vill uppmärksamma mig om att Esma skriker och är ledsen.

Vädret hos oss är underbart. Vi har väl haft några dagars regn för en vecka sedan eller mer. Men annars skiner solen hos oss och det är otroligt bra väder denna vinter.

Jag väntar fortfarand på bakslaget men vem vet, det kanske blir en mild vinter i år. Man kan ju alltid hoppas.

Det blir så mycket lättare då med värme och kyla, braskamin, uppvärmning utav lägenheten och nätterna framför allt.

Hoppas att ni alla hade en bra jul och julfirande för er som firar. Hur ska ni spendera erat nyår?

Jag har en idé som jag ska prata med Kadir om ikväll. Vi är inne i våran bebisbubbla så vi orkar inte ta tag i för stora saker, om jag ska vara ärlig, och det känns ändå jättebra för det var vi beredda på redan innan.

Men något kul, utöver det vanliga, hade varit skoj för nyår. Även om det blir hemma hos oss.

Oj, nu vaknar lilltjejen här hemma och Adem behöver byta om från pyjamas till sina vanliga kläder.

Dags att sätta igång dagen. Jag har ingen aning om vilken dag det är däremot, mindre väsentligt just nu.

Jag köpte några vantar till Esma innan hon var född eftersom vi använde det till Adem under hans första veckor.

Inte så länge egentligen men jag tyckte det var värt det.

Det var en av mina bästa köp denna gång dels för att Esma har en tendens att riva sig i ansiktet och med nyfödda så ska man inte klippa naglarna direkt.

Man kan fila ner eller försöka att riva av naglarna lite grann eftersom de ändå är tunna och sköra.

Men för att slippa tänka på detta och riv märken i ansiktet och dessutom så har vi ganska kallt hos oss på natten så Esmas händer blir kalla om hon inte har sina vantar på sig, så var dessa perfekt för henne.

Dessa julröda, eller vinröda kanske de snarare är, är mina favoriter som hon har.

Förra veckans tema i fotoutmaningen 53 fotoveckor var röd. Lite sent bidrag kommer mitt upp.

Denna vecka, dessa sista dagar på året är sista veckan i även fotoutmaningen. Sedan är det (äntligen) över för denna gång.

Dagarna rusar iväg och det känns som "ingenting händer" hos oss samtidigt som det händer massor men saker som känns nästan som onödigt för andra att veta eller vara med om utöver mig och Kadir. Och Adem och Esma såklart. Utveckling och att lära sig om en helt ny människa och komma in i hela familje-och-vardagslivet igen.

Jag har insett att jag har en bra förmåga att planera för att få ihop vardagen samtidigt som jag inte tillåter mig själv att sätta några krav över huvudtaget.

Och jag har gått osminkad sen..jag vet inte när. Esma har då inte sett mig med smink iaf och jag använder inte heller parfym. För det första känns det bara onödigt för när man väl har fått på smink så ska det av igen.

Tiden rusar ju iväg. Och när det kommer till parfym så vill jag inte använda det med en bebis som helammas och är så pass nära mig 24/7.

Jag använde inte parfym under Adems första månader heller men däremot ser jag självklart till att duscha och använda deo såklart.

När det kommer till att få ihop dagarna så tänkte jag berätta om hur jag gör, och kanske ge lite tips till andra föräldrar. Nu är Esma så pass liten och mycket kan hända framöver men detta funkar för mig/oss just nu.

Jag börjar med att planera en dag i taget och har inställningen att hinner jag inte med det så får det vara.

Sömn och mat är a och o för mig, Adem och Esma. Det går före alla fikapauser, städ, flotta middagar och jag vet inte vad.

Enkelt och stressfritt är min teori för att få vardagen att gå ihop just nu. Är jag riktigt trött en dag så tar jag en lugn förmiddag och kör på pannkakor till lunch då det är enkelt att göra, det går snabbt och jag vet att Adem kommer äta utan problem.

Jag sätter inga krav på mig själv som jag måste nå upp till dagligen men ropar lite hurra för mig själv när jag gör något utöver de dagliga "måsten"

Idag var första prio att bada Esma och Adem skulle få duscha. Allt annat utöver detta är bara bonus.

Att bada Esma är inte så svårt trots att jag är själv med henne. Våran dusch är lite för liten och det är bättre att göra det i vardagrummet där vi har braskaminen.

15 grader i duschen är lite för kallt att vistas i för länge för en bebis tror jag och vi gjorde samma sak med Adem så det funkar jättebra.

När jag skulle sätta igång att bada Esma så hällde Adem olivolja i vattnet som jag skulle tvätta henne i, och olja är ju bra för kroppen men jag ville inte ha det i hennes vatten så det var bara att byta direkt.

Sedan rullade allt på, Adem tittade på, Esma verkade tycka om att ta ett bad och jag hade alldeles lagom med vatten till hands.

Hon blev insvept i en handduk där hon fick mysa in sig lite och PRECIS när jag ska sätta på en blöja och nya, rena kläder så väljer hon att i princip tömma hela tarmen.

Vilket gjorde att hon inte var lika ren längre.

Så det blev ett snabb-bad igen och sedan nya kläder, blöja och borsta håret. Efter detta somnade hon direkt i sitt babynest så då var det bara att ta nästa barn.

Adem springer till duschen när han ska duscha, så mycket tycker han om det. Och det gör allting så mycket lättare för mig också. Under tiden kunde jag göra rent handfatet och köra igång en tvättmaskin.

Adem får hoppa, dansa och vara lite för sig själv i duschen innan han ska tvålas in och shampooneras.

Fast jag har såklart ett öga på honom hela tiden.

Sedan fick Adem rena kläder på sig och håret kammat.

Smart badgrej som är köpt här i Turkiet. Gör det mycket lättare för mig och Esma badar inte i vattnet jag tbättar henne i. Hon badar inte med kläderna på heller ;)

Eftersom jag hade rester kvar från middagen sen gårdagen och Esma fortfarande sov så tänkte jag vara effektivt. Ingen lunch behövdes fixas idag mer än att värma upp resterna så jag städade toaletten när jag ändå hade tid idag. Och ork.

Vissa nätter, vissa kvällar så sover inte Esma så jättebra vilket gör mig väldigt trött under dagarna. Samtidigt finner jag inte alltid ro till att ta igen sömn på dagarna när båda barnen sover, eller OM de sover samtidigt.

Men i natt sov Esma bra och jag hade energi den här förmiddagen. Och våran rena toalett blev nu en extra bonus som jag ändå hade behövt ta tag i inom de närmsta dagarna.

Utan att sätta pressen på att jag måste städa toaletten.

För morgondagen har jag inte satt några "måsten" utan jag får känna efter hur jag känner när jag vaknar. Har natten varit bra och jag får mycket energi när vi vaknar vid 7 så hittar jag säkert något att fixa eller städa här hemma.

Och har natten varit sömnlös så tar vi en lugn morgon och byter pyjamas vid 10-tiden, plockar undan i köket i lugn och ro och börjar förbereda lunch.

Imorgon har jag inga rester från kvällens middag så därför är det bättre att ha en lugn förmiddag imorgon.

Är lunchen redan klar sen innan så är det lättare att ha "måsten" eller planer efter frukosten för då vet man att när hungern sätter in så är maten klar på fem röda.

Sedan kan jag göra ett tillägg här om att detta inlägg tog TIMMAR att skriva klart.

Livet som småbarnsförälder, vad som helst kan hända när som helst och just därför ska man inte planera allt för mycket.

Det blir oftast ändå inte alls som man har tänkt sig från början.

God natt!

Nöjd tjej efter badet.

Årets sista dag är här. 2015 har varit ett fantastiskt år i klass med 2013, mina två bästa år.

2013 var jag gravid, jag gifte mig med min stora kärlek och Adem föddes.

2015 blev jag gravid, vi reste till Sverige som en hel familj och besökte också Norge, jag blev moster och tillslut föddes också lilla Esma.

Vilket år, med både upp och närgångar såklart men jag kommer minnas de bra och fina stunderna från detta år mest.

Jag ser fram emot 2016 och vad det året har att bjuda på. Jag ser fram emot att se våra barn utvecklas till egna, starka individer och jag är säker på att Adem och Esma kommer bjuda på mycket skratt och glädje.

Jag ser också fram emot ännu ett år som fru och roliga händelser och minnen tillsammans med min man.

Det jag önskar allra mest detta år är lycka och god hälsa för mina barn, min man, våra familjer, nära och kära.

Jag önskar också att flyktingkrisen minskar markant och att världen blir lite snällare. Jag hoppas på att hatet kommer minska i år. Det enorma, hemska hatet som finns runt omkring i världen på olika plan och platser.

När det kommer till bloggen så vill jag tacka er alla för att ni läser här dagligen och följer mitt liv och tankar. Jag blir väldigt glad för era kommentarer som ni lämnar efter er här på bloggen och det är alltid kul att höra om vilka ni är och vad ni tycker om det jag skriver.

Jag hoppas att ni som läser med irritation eller någon typ av hat eller negativ inställning till mig, mina texter eller mitt liv inte längre läser här.

Det finns inget tvång att läsa min blogg och ni gör det helt av egen vilja. Kom ihåg att jag skriver min blogg ur mitt perspektiv.

Jag skriver för att det är kul och det ska också vara kul att läsa min blogg. Inte ett störningsmoment i din vardag.

Men jag får överlag väldigt positivt respons för, om och på bloggen och det är jag väldigt glad för.

Tills vidare så kommer jag uppdatera när jag hinner och kan. Ibland kan det gå dagar emellan uppdateringarna men jag hoppas att ni har överseende med detta.

2016 planerar jag på att göra vissa förändringar med bloggen som jag har funderat på ett tag. Jag kommer att behöva ha lite hjälp med detta i början så vi får se när det blir av.

Men jag hoppas att ni kommer gilla det.

För min egna del så planerar jag att köpa något som kommer underlätta för mig år 2016. Det är sällan jag kostar på mig något, utöver elektronik men detta har jag funderat på ett tag och jag tror det kommer bli bra.

Inget överdrivet stort eller dyrt men något som behöver en extra fundering över innan jag slår till.

2016 ska jag lära mig att säga nej oftare. Jag är en extrem ja-sägare och vill ofta göra andra glada och nöjda genom att säga ja och inte säga ifrån istället. Men jag jobbar på att gå mer efter mitt egna mående, min egna vilja och framför allt vad jag orkar och hinner med.

För mitt egna bästa.

2016 kommer bli ett bra år, det känner jag på mig redan nu. Vi ses imorgon, 2016!

Gott nytt år kära läsare, vänner och bekanta!

Bildkälla: www.google.se

Hejsan! Hoppas att ni hade ett bra nyårsfirande igår.

Jag tänkte starta det nya året med att skriva om lite temperaturer hos oss.

Dagen innan nyår så vände vindarna helt och vi fick genast en iskyla hos oss här i Manavgat och i Side.

En markant skillnad blev det och de där sköna utomhustemperaturerna i solen var inte alls lika sköna längre.

Lite som i Sverige när det har kommit snö och minusgrader och man känner i ansiktet hur det isar till.

Den känslan fick jag när jag hängde tvätt på balkongen igår. Man vill inte gå ut om man inte måste trots att solen skiner och vi har klarblå himmel.

Jag har berättat förut att vi inte vistas allt för ofta i vårat sovrum under vintern. Och jag kan väl mer konkret visa er varför. Igår la jag upp en bild på min instagram (Louiseiturkiet) hur vi hade som kallast 12,6 grader inomhus i det rummet. Ni ser den längre ner här i inlägget.

Det förklarar ganska bra varför vi inte vill sova där.

Idag tog jag en ny bild och la upp. Inomhus, i sovrummet, har vi haft 10,3 grader och utomhus på natten var det 2,2 grader.

Brr...kallt!

I vårat sovrum kan vi installera in en ac, men garderoben står just nu för uttaget där den kan installeras och sättas upp på väggen så i dagens läge får det inte plats. Man kan också ställa in en infravärme men inget av detta tycker jag "håller" värmen bra, särskilt inte om natten.

I sovrummet har de inte heller byggt något hål och skorsten, eller vad man ska kalla det för, så att man kan installera in en braskamin.

I de flesta hemmen satsar man på att ha en braskamin i vardagsrummet och sedan finns det några som väljer att även få det gjort i sovrummet med.

Men det måste byggas när lägenheten byggs från start tror jag just för skortstensbiten.

Om man inte gör som våra grannar som vi hade när vi bodde i Side ett år, som gjorde hål i en fönsterruta. Inte så smart då hålet blev lite större än planerat.

Och vi hyrde våra lägenheter så jag antar att de fick stå för kostnaderna av en ny fönsterruta sen...

Jag skulle vilja kalla mig själv för en soba-mästare. Jag är riktigt bra på att få igång elden och ta hand om soban (braskaminen) och har fått massa tips och idéer från Kadir hur man sköter det bäst som jag gärna delar med mig av till mina vänner.

Han själv är uppvuxen med en soba av denna typ så han vet hur den ska skötas, vilken typ av ved man ska köpa och extra saker som gör att de brinner bättre.

Vi vistas mycket i vardagsrummet just nu och så länge vi har igång soban så har vi en temperatur på 25-30 grader där.

Öppnar vi dörren ut till hallen så känner man direkt en riktigt kall luft komma in. Och så känns det i de flesta hemmen här i Turkiet vid medelhavet just nu.

En isande känsla i hall, sovrum och framför allt toaletten. Medans köket är uppvärmt av all matlagning och tekokning och vardagsrummet är riktigt varmt.

Ibland eldar man på lite för mycket och då blir det till att sitta i t-shirt eller öppna dörren en stund.

Fördelen med att ha braskamin hemma är såklart de dagar då strömmen försvinner i flera timmar, vilket de kan göra en hel del när det regnar och åskar mycket. Då kan vi hålla oss varma åtminstone till skillnad om man har AC eller infravärme.

Jag tror flera av er som läser vet vad jag pratar om ifall ni har varit i just Turkiet vid medelhavet under vintern.

Som tur är så håller detta i sig i en månad ungefär. Vi har våran kallaste tid just nu, utomhus och där med också inomhus.

Fram till mitten av februari kommer vi ha temperaturer på ca 10-15 grader utomhus om dagarna. Ibland mer, ibland mindre.

Vissa nätter får vi minusgrader också. Men sen, när detta är över så kommer våren till oss och allting går mot varmare tider.

Det verkar bli mycket regn i Januari, precis som det brukar vara. Dags att bunkra upp med ved och turkisk te med andra ord.

Det jag gillar så mycket med Kadir är att allting är så kravlöst. Särskilt nu med två små barn så behöver vi inte göra något over the top för att få till en riktigt bra kväll, ett kul äventyr eller en trerättersmiddag på nyår om vi inte själva vill.

Och i år på nyår ville inte jag det.

Jag är uppe ett par gånger varje natt med Esma för att amma och byta blöja, om dagarna så sköter jag barnen och dessutom ser till att göra ordentlig mat till oss alla samtidigt som Kadir jobbar och är iväg minst 10 timmar varje dag. Och på allt detta så har jag ett snitt som fått en liten infektion och dessutom bara knappt en månad sedan själva bukoperationen.

Så att ha en kravlös man som då bara är nöjd över en kväll tillsammans även om det är nyår är väldigt skönt.

Vi hade tänkt att bjuda in Kadirs syster med familj på nyår men eftersom de inte kände sig 100% friska så avstod vi det pga. Esma och att vi inte vill utsätta henne för något onödigt nu dessa första månader.

Det blev inget speciell till middag heller egentligen men en blandning mellan köfte och tacos. Och framför allt, något vi inte hade provat innan.

Köften hade en speciell krydda som jag fått utav min vän Johanna på posten tidigare i höst, supergod.

Och sedan stekte jag upp purjolök, zucchini, paprika och annat gott samt skar upp det klassiska som gurka, tomat och liknande.

Till detta hade vi turkisk yoghurt istället för gräddfil och istället för pitabröd eller tacobröd så hade vi vanligt bröd. Och turkisk ris till detta.

Det blev en jättegod blandning av allt där vi själva plockade av vad vi ville ha och tycker om.

Adem åt ordentligt av allting så han uppskattade nog maten lika mycket som oss. Vi hade dessutom tur för Esma valde att sova igenom hela middagen och dessutom större delar av kvällen med.

Vi har haft ett par jobbiga kvällar men senaste veckan har varit okej för oss. Ni som har haft bebisar med magprogblem, kolik, vet hur extremt jobbigt och frustrerande det kan vara.

Adem hade det också men eftersom jag inte visste vad det var och framför allt trodde att det var normalt så härdade jag ut ett bra tag innan jag bad om hjälp.

"Det går över" tänkte jag då. Och det gjorde det ju, varje kväll efter flera timmars skrik och stackars Adem som hade ont. Det tog extremt på krafterna då.

Jag ska skriva mer om detta framöver hade jag tänkt men jag är glad över att jag snabbt såg problemen denna gång och gjorde någonting åt det.

Snart börjar de mer intensiva utvecklingsfaserna istället, första brukar börja runt 5 veckors ålder, men dessa faser är något helt annat än ett barn som har ont i magen och skriker 3 timmar eller mer i sträck varje kväll.

Över till nyår igen. Vi dricker sällan dricka/läsk här hemma men denna kväll hade jag önskat hem en liten enliters fanta för oss och något gott att äta på kvällen.

Det blev chips och nötter. Vi blev rätt mätta av detta och maten så någon direkt efterätt orkade vi inte med.

När klockan slog 22 så var jag och Kadir jättetrötta och funderade på om vi skulle sova oss igenom tolvslaget i år. Adem och Esma var däremot pigga och någon timme senare sov dem båda.

Så vi härdade ut och försökte hålla oss vakna sista timmen. Man blir ganska så trött och sömnig själv när man nattar två barn, det är så skönt att själv bara få somna till då med.

Men vi var vakna när klockan slog tolv och istället för att gå ut i kylan på balkongen så kunde vi sitta inomhus i våran säng och se alla fyrverkerier ändå.

Adem älskar fyrverkerier så jag hade nästan hoppats på att han skulle vara vaken men det var rätt skönt att han sov också. Då fick Kadir och jag en stund för oss själva och kunde önska varandra gott nytt år med en nyårspuss och bra få vara tillsammans utan barn.

Vi upplevde dock att det var mindre raketer i år. Det var över ganska så snabbt och inte alls lika mycket som tidigare år.

Men det gjorde också att vi kunde somna lite tidigare. Någon timme senare vaknade Esma och det var bara att gå upp igen för att amma.

Livet som småbarnsförälder.

Hoppas att ni också hade en bra och mysig nyår!

Idag blir våran tjej redan 1 månad gammal. En månad har gått fort och jag minns hennes födelse dag som om de vore igår.

Hon har gått från 2800gr och 49cm lång till 4250gr och 51 cm lång. En viktökning på strax över 360gr/vecka.

Alla bebisar växer olika men en ökning på 200-400gr i veckan är en bra riktlinje. Så hon har fått stort plus och jag är så glad över att allt har fungerat bra med amningen.

Jag känner dessutom inte att det "enda jag gör" är att amma henne utan hon sover en hel del, är vaken och jollrar och sådant med.

Det enda vi har haft det jobbigt med är hennes mage men det verkar vi ha fått bukt på nu, hoppas hoppas.

Hon är en gladare bebis på kvällarna och vi andra tre i familjen får tid för annat än att bara fokusera på att få henne att inte ha ont och framför allt inte skrika hejdlöst i 3 timmar eller mer.

I och med viktökningen så har jag nu plockat bort hennes första kläder. Vi använder nu storlek 56 och även också 62 faktiskt även om det sistnämnda är något stort.

Dagens Esma.

Man skulle kunna säga att Esmas namn var "klart" eller åtminstone diskuterades redan för 4 år sedan.

2011 gick Kadirs mamma hastigt bort i en kort tids sjukdom och allt gick väldigt snabbt från det att hon blev sjuk. Kadir pratade om det efteråt när han orkade och hade kunnat bearbeta allting, om hur han kände och så.

Han sa då att han hade en önskan för framtiden, Om vi skulle få barn och det blir en dotter så vill han gärna ge våran dotter hans mammas namn. Om det kändes rätt.

När jag tänkte på de i början och under min första graviditet innan vi visste att vi skulle få en pojke så kände jag att det inte kändes helt rätt. Och då kanske det var bra att vi fick en pojke som blev en Adem.

Jag ville såklart att Kadir skulle få sin önskan uppfylld men samtidigt kunde jag inte döpa mitt barn till något som inte kändes rätt där och då.

När vi sedan fick reda på att vi väntade en flicka denna gång så var det nästan jag som "bestämde" namnet först.

Jag var den som började namnge bebisen i magen sitt namn innan hon var född medans Kadir inte ville spika det om det inte kändes rätt när hon väl var här.

Men ju mer jag sa Esma ju mer tyckte han också att de kändes bra. Och det matchade så bra ihop med Adem.

Däremot ville vi inte berätta om vårat val för mycket utan höll det för oss själva och Kadir berättade för några av sina syskon.

Adem och Esma har också en kusin som heter Esma så vi frågade henne om det var okej att våran lilla tjej får samma namn, och hon tyckte att det skulle bli kul så hon godkände det.

I samma veva som jag började namnge magen för Esma så hakade Adem på. Fast han sa inte Esma utan Elmast och gör fortfarande.

Just Elmast betyder ingenting MEN Elmas, utan T i slutet alltså, betyder diamant på turkiska.

Något vi aldrig har pratat om eller nämnt här hemma tidigare men när Adem sa Elmast så var det så klockrent.

Klart att hon är våran diamant, våran elmas, Adems Elmast.

Och ett namn till minne av Kadirs mamma men också såklart våran alldeles egna Esma.

Detta enkla inlägg skrev jag när vi hade klart för oss om vilket datum Esma skulle födas på. Med en viss hint av hennes namn.

http://louiseiturkiet.blogg.se/2015/november/diamond-forever.html

Efter ett par dagar med regn så har jag idag jublat över solen, även om den gått i moln ibland och det tom. kom lite regn också.

Men jag har haft möjlighet att både vädra ordentligt och tvätta, eller framför allt hänga ut tvätten.

Med en kräkbebis hemma så blir det mycket ombyten och mycket tvätt. Då hinner vi inte med flera regndagar för jag vill hänga tvätten ute som vi alltid gör också torkar den så snabbt då. Om det är sol det vill säga.

Ska jag vara ärlig så vet jag inte hur många dagar det har regnat, jag chansar på 2, så det är ju faktiskt inte så jättemycket.

Igår var Kadir hemma hela dagen, på grund av regnet, och det var både kul och skönt för mig. Adem fick busa loss ordentligt och jag kunde samtidigt få saker och ting gjort hemma utan att behöva tänka på två barn med behov mer än när Esma skulle äta.

Och jag kunde sitta i soffan länge utan att behöva göra något alls. Lyx för en hemmaförälder.

Vi delade upp matlagningen så jag gjorde gårdagens lunch och Kadir gjorde middag. Bra teamwork verkligen.

Dessa två däckade efter lunchen.

Ikväll ska vi få besök här hemma utav Kadirs kusin och hans familj så jag ska plocka undan lite och byta en bajsblöja. Fräscht!

Måste visa våran nya inredningsdetalj i köket. Purjolök hängandes i köksgardinen.

Skämt och sido, jag såg detta idag när Kadir hade åkt till jobbet. Den fastnade antagligen när han drog upp gardinen och skulle gå ut på balkongen i morse.

Frågan är om han märkte det själv eller om jag ska låta den sitta kvar tills gästerna kommer ikväll.

Vad tycker ni?

Den senaste månaden har vi haft lite besök och vi har även åkt iväg och träffat lite släktingar till Kadir om kvällarna.

Igår hade vi våra grannar på besök som ville titta på lilla Esma så vi bjöd in på kakor och te. Jättetrevligt var det.

Tyvärr ska de flytta till sitt hus som snart är färdigt till sommaren. Lite tråkigt men å andra sidan så får vi nya grannar som jag hoppas är bra och trevliga.

Och har barn i Adems ålder kan vi alltid hoppas.

Eller så kanske det är någon svensk som flyttar in i lägenheten ovanför oss, vem vet.

Häromkvällen hade jag total stop på fantasi över vad för middag jag skulle laga. Jag försöker planera sånt redan på förmiddagen så att det är upptinat, lagat och klart när det är middagsdags vid 18-tiden.

Men just den dagen var det helt stopp. Då hade jag riktigt tur för Kadir ringde på eftermiddagen från jobbet och sa att vi var hembjudna till hans syster för middag.

Perfekt just den dagen när matinspirationen var låg.

Vi hade också Kadirs moster och hennes man på besök en kväll och med sig förutom present till Esma så hade de bland annat en påse med sarma, dvs, vinbladsdolmar, Något jag tycker verkligen är jättegott men aldrig gör själv.

Jag berättade för mostern att det var en av mina favoriter från det turkiska köket och det tog knappt två dagar sedan hade vi två stora påsar att frysa in med vinbladsdolmar.

Jag tror det kommer räcka fram till sommaren.

Förutom alla dessa besök så ser jag verkligen fram emot nästa vecka då jag ska försöka få till en svensträff och ha mina svenska vänner över en dag.

Jag saknar dem så och det ska bli skönt att få prata lite svenska med vuxna människor också, inte bara mina barn.

Nu är det dags att plocka undan här hemma. Idag är energin på topp för solen skiner och barnen sov till 9 imorses. När hände det sist?

Min lilla fjäril en kväll när vi skulle iväg och besöka släktingar.

Idag blir det nästan liten paniktvättande här hemma. Vi ska få dåligt väder i tre dagar och då gäller det att ha rena kläder hemma.

Dels kan strömmen gå, vilket den gör ganska så ofta när det regnar mycket eller ofta. Och dels så är det så jobbigt att torka kläderna inomhus när det är kallt i de andra rummen.

Och ha tvätt hängandes i vardagsrummet där vi spenderar större delen av dagarna, och där vi har det varmt, känner jag inte för.

Dessutom vill jag inte ha tvätt framme på tisdag när vi ska få besök här hemma.

Så idag när solen skiner så kör jag sista tvättmaskinen och hoppas på att det hinner torka tills ikväll.

Är det någon månad på året jag avråder till att åka till Turkiet och just Side-Manavgat-området så är det väl mellan Januari-Februari.

Det är tråkigaste, regnigaste och kallaste månaden på hela året och även om vi har sol och ganska så bra väder som idag så regnar det garanterat denna tid och temperaturen på natten går under nollsträcket ett par gånger.

Tråkmånad verkligen.

Nej, från och med Mars och framåt är helt okej och även om det regnar då med så är det inte lika kallt, det regnar inte lika ofta och framför allt så börjar våran komma och verkligen kännas av.

Mars-December är bra besöksmånader för att komma hit på semester och beroende lite på om man vill ha vårväder (Mars-April), jättevarmt och garanterat sol (Juli-Augusti) eller skön sensommarväder (September-Oktober).

Eller bara fira jul utomlands och i solen med en temperatur på 18+ eller mer istället för snöblandat regn och grått väder. De flesta julaftnar har vi haft väldigt bra väder här i Manavgat och Side om jag inte minns helt fel.

Annars har vi en ganska lugn söndag här hemma. Jag har egentligen noll koll på dagarna längre och igår trodde jag det var söndag.

Förvirrad är bara förnamnet.

Adem var överlycklig denna morgon när han upptäckte de vallande fåren på gatan utanför oss.

"Åhh, titta...kooo! Määää" sa han. Förvirrad pojke, förvirrad mamma.

Han brukar ha bra koll på kossorna annars, särskilt när de visar reklam för mjölk på tvn. Men idag vet jag inte om han var morgontrött eller bara tyckte att det såg ut som en massa kossor på gatan.

Det slog mig förresten att vi bor på landet när jag såg detta. Det känns inte som det egentligen utan jag känner mig mer "stadsmänniska" idag än när jag var barn och tonåring och bodde hemma hos mamma.

Men då var det ingen som vallade varken kossor eller får på gatan i alla fall.

Dagens händelse hemma hos oss.

Tvätt, djur, matlagning och Esma har varit aktiv och tränat denna morgon. Ja, hon är mer träningsmänniska än vad jag är. Ni kan se hennes träning här nedanför på bild.

Min träning består utav städ, då används hela kroppen både högt och lågt, och när vi är ute och jag får jaga Adem. Han är snabb nu och älskar att upptäcka världen och springa runt.

Jag har aldrig gillat att springa men jag har inte så mycket val just nu. Och jag vet inte om jag ser fram emot att jaga en 4åring och en 1,5 åring sen. Som springer åt olika håll.

Work out!

Strax innan jul så upptäckte jag att H&M startade en storrea som hade mycket bra priser och i storlek för Adem i höst och även för Esma i höst och nästa vinter.

Det gäller att ligga steget före och tänka framåt ibland. Det kommer en höst och vinter om mindre än ett år igen, barnen kommer ha växt ur sina nuvarande kläder och då är det perfekt att redan nu ha kläder redo och framför allt ha köpt det på rea.

Istället för att köpa "samma" kläder till fullpris.

Problemet för mig är att H&M, där jag är nöjd med barnkläderna innan och deras storlekar för mina barn, inte fraktar till Turkiet. Butik finns i Antalya, men dit åker jag sällan.

Men då får man lösa det på annat sätt. Jag kommer berätta mer om det när jag vet att paketet kommer fram ordentligt. Jag vågar inte ta ut något i förskott.

Jag har haft två vänner som har skickat paket till mig och det har gått bra båda gångerna och jag får även brev från Sverige ett par gånger om året som kommer fram varje gång, om än lite senare än beräknat ibland.

Men jag vet också att det försvinner paket för vissa som har skickat och fått det skickat till sig. Oftast paket där man har skickat någon form av elektronik.

Över till beställningen. H&M rear fortfarande bland både dam, herr, barn och inredning även om det inte är lika mycket som när jag beställde vid nyår. Det börjar ta slut i lagret och vårnyheterna börjar fyllas på.

Jag tycker att storlekarna har passat bra till Adem efter hur deras storleksguide är på hemsidan, fram tills nu.

Han har idag 98-104. Mest 104 och det är vad jag räknar att han kommer ha över sommaren också.

Fram till hösten så kommer han gå på 110. Tyvärr är dubbelstorlekarna lite fel enligt Adems storlek men jag beställde nu 110-116 i tröjor och 104 i byxor.

Jag hoppas att det kommer passa i höst.

Med Esma är det svårare eftersom hon växer snabbt nu första året och framför allt växer förbi storlekarna så man knappt hinner använda kläderna. Har man köpt något fint så vill man gärna använda det ofta och länge.

Jag har dessutom skrivit upp en lista på vad vi behöver framöver och vad vi INTE behöver.

Stora bokstäver hade jag skrivit att vi inte behöver långärmade bodys i storlek 80-86, det hade vi tydligen mycket utav från Adem.

Däremot varma tröjor och mjukisbyxor i storlek 80-86. Och det fanns såklart inte mycket sparat då det var sommar när Adem hade den storleken. .

Jag räknar med att hon kommer ha 68-74 i sommar. Det är samma storlek som Adem hade vid den tiden, fast då var det vinter så vi har jättefina tjocka vintertröjor till Esma som tyvärr inte kommer bli använda.

Sedan räknar jag med 80-86 under hösten och vintern, eventuellt också 92.

Så nu hoppas jag att det är rätt uträknat så att vi inte behöver använda fodrade jeans i augusti månad. Skämt och sido, blir det helt fel med storleken så gör det inget eftersom det var rea på allting jag köpte.

Samtidigt hoppas jag såklart att det passar.

Förra året när vi var hemma i Sverige så köpte jag ett par jeans från H&M till mig själv med raka ben och hög midja, även då på rea för 200 kronor.

Och de är ett utav mina favoritjeans nu så jag köpte ett par nya denna gång, i annan färg och slitning.

Som tur var så provade jag favoritjeansen här hemma häromdagen och det visade sig att de passade och satt lika bra som innan denna graviditet så jag valde rätt storlek i alla fall på de nya.

Nu får vi se ifall paketet kommer fram ordentligt och ifall kläderna är som de visas på hemsidan och passar i storlek framöver.

Här är en liten del av det jag beställde.

Den randiga tröjan, högst upp till vänster, till Adem har han haft innan i en annan färg men nu köpte vi större storlek också.

Sweatshirt byxorna längst ner i mitten har jag haft till Adem när han var liten och älskar dem eftersom de håller bra/länge och är sköna för barn när de leker och börjar röra på sig.

Hellre mjuka, sköna kläder än stela men fina kläder som inte går att leka i för barn har jag lärt mig.

Sen måste inte allt vara rosa och sockersött utan nu blev det ett par mörkgrå till Esma.

Pyjamas i mitten får Esma ha om ett år först. 130 kronor på rea för båda och så fina de var.

Mina jeans ser ni förresten längst bort i mitten. Tror ni de blir bra?

Rea från H&M vinter 2015-2016.

I tisdags var mina vänner Camilla och Sofie här och Sofies söta son Efe.

Adem var taggad redan innan på att Efe, 6 månader, skulle komma och han visade minst lika stort intresse när han väl hade kommit hit.

Visst är det kul med en lillasyster, men hon sover, gråter och ammar mest hela tiden. Denna bebis var ju betydligt roligare tyckte nog Adem som visade hur man kunde hoppa på bordet, i soffan och sedan gav han massa kramar och ville bokstavligen dra med Efe för att leka.

Det var kul att se och jag kan redan nu ser framför mig i sommar när Efe börjar gå, hur de kommer dra iväg på äventyr.

Det var skönt att ha vännerna här på besök, höra om deras resor de gjort sista tiden och allt kul de har hittat på nu när säsongen är över sen en tid tillbaka.

Sist vi sågs bakade vi bullar och de överraskade med babyshower här hemma hos mig. Och nu fick de äntligen träffa Esma. Tänk att det var hon som låg i min mage då.

Det blev lunch här hemma och sedan gofika efteråt.

En riktigt trevlig dag och jag hoppas att vi ses snart igen. Det är ju våffeldagen snart om inte annat.

I väntan på våra vänner. Att fota två barn är inte lätt, inte ens när man själv är med på bild.

Och att fota sig själv i spegeln är inte heller lätt när man har en nyfiken son som mer än gärna är med eller spexar på ett foto.

Här kommer helgens stora fråga och det hade varit kul om så många av er svarade även ni som inte har egna barn men umgås med människor som har barn.

Flärpen på byxorna, ska den vara som bild nummer 1, upp. Eller som bild nummer 2, ner?

Jag ser nämligen olika och det hade varit kul att se hur eller om ni ens tänker på det.

Jag följer helt klart alternativ 2, jag viker för det mesta alltid ner flärpen eller tygbiten kanske man ska säga, och gjorde det även när Adem var bebis.

Medans Kadir istället alltid vek upp den och kör alltså på alternativ nummer 1.

Tur att det inte finns något rätt eller fel i denna fråga utan snarare en smaksak.

Flytta till större!

När storebror mötte lillasyster!

Present från Manavagts kommun!

God jul!

Äntligen är julafton snart över!

Sömn, frukost och storebrorsrollen!

Fotoutmaning 2015, Röd!

Vardag med två!

Fotoutmaningen 2015, Mitt nya år!

Istiden är här!

Nyårsfirande 2015!

Esma 1 månad!

Namnet Esma!

Purjolök i taket!

Besök och besöka!

Regnmånad och träning!

Shopping tips, REA!

Pray for İstanbul!

Svenskt besök!

Upp eller ner, hur gör du?