Quantcast
Channel: LouiseiTurkiet
Viewing all 1855 articles
Browse latest View live

Magsjuka och ögonläkare!

$
0
0
Min energi brukar gå från 0 till 100 men idag är det tvärtom. Jag har nämligen blivit magsjuk av något slag. 
Peppar, peppar så är det bara jag som har drabbats i familjen trots att vi alla har ätit samma mat och inte vistas utomhus på 2 dagar. 
Och tur i oturen så har Kadir varit hemma från jobbet i snart 2 veckor nu. Han fick en gren i ögat för ett tag sedan men det verkade läka ganska snabbt och ingen större skada skedd.
Tills några dagar efteråt då allt blev sämre i ögat och han har sprungit runt till några olika läkare för att få hjälp och till och med varit hos en specialist ögonläkare i Antalya utan bättre resultat. Det har varit riktigt illa och jag har varit lite rädd att synen fördärvats under tiden. 
Nu kanske han ha hittat en bra läkare i Manavagt som faktiskt kunnat ge honom rätt och bra medicin för det börjar gå åt det bättre hållet för honom nu.  
Han ser varken läskig ut eller en liknelse utav en pirat med lapp för ögat längre. 
Och jag hoppas verkligen att ögat och framför allt synen blir som tidigare för honom.  
 
Så vi går på lågenergi och nu när det ska regna ett par dagar till så passar väl det bra. När solen är tillbaka så ska jag ha energin tillbaka också hade jag tänkt.  
Hoppas att allt är bra mer er! 

Spädbarnskolik!

$
0
0
När Adem var nyfödd så var allting nytt för mig och Kadir och trots att jag hade läst massor och försökt förbereda mig på att bli mamma så lär man sig under tiden bebisen har kommit, växer och blir större. 
Alla barn är unika och den eller de som spenderar mest tid med bebisen, oftast föräldrarna, lär sig tyda bebisens signaler först och bäst. 
En sak jag hade läst om, och som verkade extremt jobbigt var kolik. I mina öron så lät det hemskt och något jag verkligen inte ville skulle drabba oss. Allra minst vårat barn.
Men jag var lite dum att inte läsa på om det ordentligt. Det insåg jag ett halvår senare då Adems kolik var borta och vi äntligen hade en bebis som var nöjd och glad om kvällarna. Flera av er läsare skrev tom att han kanske hade kolik och gav bra tips när jag skrev om skriken på kvällarna.
Det hela började ganska exakt 10 dagar efter att Adem föddes. Det har jag koll på för då hade Kadir börjat jobba och fick aldrig "ta del av" den värsta tiden.
Och det började inte direkt med massa skrik utan det blev successivt blev mer och mer. Jag visste såklart att bebisar skrek och att bebisar behöver närhet. Men att skrika från kl 19-23 och ibland längre, konstant, nästan varje kväll är inget som "alla bebisar gör" 
Kolik heter det när magknip, som mer eller mindre de flesta bebisarna har de 4 första månaderna innan tarmarna är helt redo, sker oftast på kvällarna i 3 timmar/3 dagar i veckan eller mer. 
Då har man kommit förbi gränsen för magknip och det kallas istället för kolik. Ungefär vart sjätte barn får kolik så det är ganska många barn och föräldrar som går igenom detta. 
 
Som tur är så finns det olika hjälp att få. Massage, akupunktur, magdroppar och olika sätt att hålla bebisen för att gör det lättare och skönare framför allt. Man kan också se till att rapa bebisen så ofta man kan efter att hen har ätit.
Har bebisen inte lyckats rapa på 5 minuter så kan man prova efter nästa måltid.
Med Adem så bar jag runt på honom, vyssade, lekte, klappa händerna, gjorde ljud med munnen, ja allt sånt där för att få han glad. Men istället lät han som om tåget hade kört över hans fot och jag skämdes för att grannarna skulle höra honom och tycka att jag var en dålig mamma.
Eftersom jag inte kopplade skriket med just kolik och att han då skulle skrika varje kväll kl 19-20 så lyckades jag aldrig förbereda middagen i tid.
Så det blev många middagar på stående fot, ibland ingen alls för att jag inte hade händerna fria och kunna göra någon mat och ibland blev det bränd fisk kl 22.30 med Adem helt utmattade och sovande i sitt babynest liggandes på köksbordet. 
Vissa gånger skrek han så pass mycket att han tillslut blev helt illröd i ansiktet och nästan lila. Jag minns att jag tänkte flera gånger att han kommer tappa andan helt. Det var en hemskt känsla, både för mig och för Adem med såklart. Jag var livrädd. 
Inte konstigt att jag var helt slut första tiden som mamma. Det är jag inte alls denna gång, långt ifrån. 
Kadir kom hem vid 01 på natten från jobbet och tyckte att det var så tyst och lugnt i lägenheten. Han märkte aldrig av dessa tuffa kvällarna på samma sätt men han lyssnade såklart när jag berättade om det.
Tillslut hittade vi en bra barnläkare och förklarade detta för honom. Direkt sa han att Adem har antagligen gas i magen vilket gör att han får ont i magen, magknip. Och när de sker så ofta så kallas de för kolik.
Vi fick magdroppar och jag satte mig och googlade. Igenkännighetsfaktor var hög. Det var PRECIS detta Adem hade.
Eftersom Adem var strax under 3 månader redan så skulle nog magknipet ha tunnats ut mer allt eftersom ändå men vi märkte skillnad inom en vecka med magdropparna och det blev verkligen räddningen.
Jag blev som en ny människa, som en ny mamma. 
Magdropparna vi fick utav barnläkaren heter sab simplex och finns runt om i världen. Hurvidare de finns i Sverige eller inte är jag osäker på.  
 
Ett sätt att underlätta för magknipet är att låta bebisen på ligga på ditt knä med magen. 
Här under tiden jag och min syster åt våfflor. 
 
Innan Esma föddes så var jag lite rädd för första halvåret som tvåbarnsmamma. Adems första halvår var bra men det var också tufft och det hade satt sina spår.
Men första veckan med Esma gick jättebra och både jag och Kadir sa att detta var ju inga problem. Lika bra att skaffa fler barn.
Fast på skoj sa vi det såklart. Men så började kvällarna bli lite mer...tuffa.
Esma blev mer och mer ledsen och det var sällan jag hann att få iordning en middag när Kadir kom hem från jobbet vid 19 - tiden. Jag hade inte hunnit förbereda allting förens Esma vaknade och vägrade lämna min famn.
Tacka vet jag rester från föregående dag.
Ju mer dagarna gick ju mer märkte jag av detta mönster på Esma som Adem hade. Hon blev allt mer ledsnare på kvällarna och vi stod och vyssade för fulla muggar efter middagen.
Den här gången var Kadir hemma och fick uppleva en viss del av hur jag hade det med Adem. Så jag påpekade ganska så tidigt att detta inte är som det ska vara vilekt han höll med om.
Jag minns så väl att det var en fredag som vi började tala om kolik och att vi behövde magdroppar för henne.
Man skulle kunna åka till apoteket och be apotekaren ge oss någon sort men vi ville ha något bra, som faktiskt hjälper och bestämde oss för att träffa en läkare som kunde titta på Esma och konstatera hennes magknip och sedan skriva ner vad vi behöver.
Det var nog den längsta helgen i mitt liv och jag var så glad när det äntligen var måndag igen och vi åkte till sjukhuset. Mycket riktigt konstaterades det att hon hade mycket gas i magen och efetrsom det varade i flera timmar varje kväll så kallas det inte för magknip utan kolik.
Vi fick magdroppar och märkte skillnad redan första kvällen, andra kvällen var också väldigt bra och jag jublade högt.
Tredje kvällen var vi tillbaka på ruta ett igen och det kändes skitjobbigt att ta ut segern i förskott. Men efter en vecka var vi på banan och jag jublade inombords av glädje.
Esma är idag 6 veckor gammal och vi har bra kvällar utan skrik förens vid 22-tiden. Då kommer det alltid en kvarts ihållande skrik och man märker att hon är övertrött.
Inga små ben som drar sig upp mot magen just då och inget ansiktet som blir helt rött av allt skrik.
Vid 6 tiden på morgonen brukar hon få ont och när vi vaknar vid 7 så ligger hon alltid och pruttar en hel del. Jag och Kadir har skrattat så många gånger åt detta sista tiden nu. En härlig start på morgonen.
 
Förutom magdroppar så brukar jag ge magmassage ett par gånger om dagen. Jag följer rörelserna som de gör i videon här nedanför i detta inlägg.
Jag ser också till att försöka rapa henne efter en del av måltiderna. Ibland glömmer jag och på nätterna låter jag hon få sova istället. Och jag med.
När jag ser att hon försöker fisa så hjälper jag henne att hålla benen i grodposition mot magen och lyfta lite på rumpan. Sedan sträcka ut benen. Ett par gånger upp och ned med benen så här så släpper det oftast.
Vi har också testat pysventil Windi som fungerade jättebra innan vi hade magdropparna. Nu har vi inte behövt använda det sen efter nyår men det är skönt att ha hemma i reserv. 
Ett annat tips är att byta ut de oljebaserande d-vitamin dropparna man får från BVC och istället köpa vattenbaserade på apoteket. Många gånger hjälper även det en hel del. 
Har du en bebis som skriker flera timmar varje kväll och drar benen upp mot magen så tveka inte att be om hjälp.
Från dina nära och kära och kanske en barnläkare. 
Att få höra från någon att "alla barn har kolik...det går över" kan vara något av det jobbigaste som finns. För det är skitjobbigt med kolik. Både för bebisen och för föräldern/föräldrarna. 
Men det finns hjälp att få så ge inte upp. 
 
Mim fina vän Kristina var tillsamans med sin dotter Elsa på besök hos oss när Adem var bebis.
Och hon gav många tips på hur jag kunde underlätta magknipet. Som ni ser på bilden, låt bebisen hänga på armen med en hand på magen.
Det passade unge, herr Adem väldigt bra. Som ni kan se.
 
 
I Turkiet och även i Finland så säljs alltså magdroppar som heter Sab simplex, de sägs vara mer effektiva än semper och minifom som säljs och oftast används i Sverige. 
 
En annan sak att tänka på är hur ofta man ammar på kvällarna. När barnet har ont och söker tröst så vill de automatiskt amma mer då det är en trygghet för bebisen. Problemet är då att det kan förvärra magknipet. Försök istället att ha barnet nära dig, använd napp om det hjälper men låt bebisen och du får lite paus mellan ammningstillfällerna. Sitt inte i timmar och bara amma konstant om bebisen inte blir helt nöjd. 
 
Den här massagen gör jag på Esma några gånger per dag. 
 
 
 
En glad Esma efter att ha lättat på trycket på morgonen. 

För ett år sedan!

$
0
0
Idag, för exakt ett år sedan så var vi i Antalya under 2 dagar för att lämna in visumansökan för Kadir. Jag var så nervös att vi skulle få avslag men efter 10 dagar var passet i våran hand och ett visum på plats. 
Sedan hade vi en riktigt bra resa till Sverige och Norge tillsammans. 
 
För ett år sedan hade vi 18 grader och sol. Idag har regnet öst ner hos oss.  

Side i Januari!

$
0
0
Jag önskar att jag hade mer tid för att blogga faktiskt. Det är något jag tycker om att göra och något jag har gjort varje månad i 9 års tid. Nästa vår "firar" jag 10 år som bloggare. Inte illa hörrni. 
Mycket har hänt på 10 år och några av er har iaf varit med och läst i några år. 
 
Idag började Kadir att jobba igen. Skönt och tråkigt på samma gång. Tråkigt att han inte är hemma lika mycket, skönt att vi konmer in i vardagen igen och att Kadir är tillräckligt frisk i sitt öga för att kunna jobba igen. 
 
Häromdagen åkte vi in till Side efter lunch. Det blåste hemma hos oss och Kadie påstod att det var lugnare i Side. Jo tjena...nog för att vi bor lite "högre upp" än Side men det var halv storm vid havet. 
Men solen sken och det var ändå skönt väder där det var vindstilla. 
 
Här kommer lite bilder från den dagen. 
 
 
 

När diskmaskinen är igång!

$
0
0
Det händer ibland att jag har kört igång en diskmaskin och inser kort därefter att jag behöver något i maskinen. 
Idag hände det igen och då var det decilitermåttet som behövdes. 
Tur då att jag sedan innan har mätt ut i våra glas hur mycket som ryms. 1 glas, 2 deceliter hos oss. 
Har ni också sådana smarta trix som kan underlätta i vardagen när det kör ihop sig en smula? 
 
Lunchen är förberedd och jag ska hoppa in i duschen. 
Kan ni gissa vad vi ska äta? 
 
 

Nya kläder och stark mat!

$
0
0
 
 
 
 
 
 
Nya kläder till Esma. Både handgjorda utav släktingar och även några köpta i butik som hon fått när vi har haft besök här hemma. 
På tal om det så hade vi en del folk över i omgångar som inte hade sett Esma och ville gärna träffa henne, så vi passade på nu när Kadir har varit ledig. 
Han hade problem med sitt öga som jag skrev tidigare och det var ganska så illa faktiskt. Han fick en gren i ögat men efter några dagar med ögondroppar från läkare så gick det över. Och sedan kom det tillbaka igen, värre än innan. 
Smärtan var tydligen skitjobbigt och det blev bara värre för varje dag som gick och Kadir blev mer och mer frustrerad. 
Efter att ha besökt 2 olika doktorer i Manavgat så åkte han till Antalya till någon som kallade sig specialist. Han gav en ögonmedicin som inte alls gjorde det bättre, tvärt om och tillslut gick Kadir till ytterligare en läkare i Manavgat. 
Då kom han till någon som faktiskt kunde sitt jobb. Doktorn avslöjade i efterhand att han var orolig för Kadirs syn när han gjorde första besöket. Hade han kommit några dagar senare så hade Kadir antagligen förlorat 40% utav synen på det ögat. 
Nu ser allt nästan ut som vanligt och förhoppningsvis är allt återställt inom kort. 
 
Vi besökte svärfar häromdagen och hans fru hade gjort jättegod lunch. Soppa till förrätt och sedan en god spenatröra till huvudrätt. Jag högg in men kort därpå så upptäcker jag att den röda biten jag precis hade stoppat i munnen inte var något jag trodde det var. 
Jag äter inte så jättestark mat i vanliga fall, inte så stark att det bränner i munnen för jag tycker bara att det är obehagligt och därmed inte särskilt frestande att äta. Men jag lyckades alltså äta en stark chili och fick rusa till köket. 
Väl där sköljde jag med vatten och tänkte samtidigt att vatten ska man INTE skölja med för det gör allt bara värre. Yoghurten var slut och ingen mjölk fanns det heller i kylskåpet. Efter 10 minuter kunde jag äntligen gå tillbaka till vardagsrummet där vi sitter och äter. 
När Kadir ser mig så viker han sig utav skratt, han förstod ganska så snabbt vad som hade hänt och vet också att jag ogillar stark mat. Han vet också hur jag alltid avböjer så fort han erbjuder chili, peperoni etc.
Allting gick bra och jag kunde äta upp den goda maten men jag höll mina ögon öppna ifall det fanns fler starka bitar i. Dem pillade jag genast bort. 
Själva maten var alltså inte särskilt stark men just chilibitarna brände i munnen.

Good morning Monday!

VABruari snart här och Instagram uppdaterar!

$
0
0
Hej på er!
Hur mår ni idag? Jag mår bra, Esma mår bra, Kadir jobbar i butiken och Adem har lyckats åka på luftrörskatarr. 
Vi trodde att det var vanlig vinterhosta men den senaste tiden har den blivit mer rostlig hosta och eftersom Esma är så liten och inte ska utsättas för sjukdomar i onödan så åkte Kadir och Adem till doktorn igår. 
Där konstaterades luftrörskatarr. Nu gäller det bara att hålla Esma ifrån det och få Adem frisk samtidigt. 
Vatten, sömn och cvitaminer är prio 1. Och lite honung för halsen.  
Har ni fler tips? Han är pigg och glad utöver detta som tur är. Ingen feber men en snorig näsa. 
 
Jag är inte ett dugg förvånad över att detta händer nu. Vi närmar oss månaden VABruari som det kallas för i Sverige eftersom så många föräldrar vabbar mycket och ofta under februari månad. 
För våran del har vi alltid lyckats pricka in de värsta sjukdomarna i just februari, veckorna innan vi åkt till Sverige. 
Förra året var det hopplöst, vi gick i en enda ond bubbla där det var den ena sjukdomen efter den andra. 
Stressande eftersom vi skulle iväg på våran allra första resa tillsammans och mycket behövdes planeras inför det. 
Samtidigt låg det en viss frustration över att vi var redo för att skaffa barn men kroppen var inte redo. 
Vilket vi är glada för idag eftersom Esma kom precis passande tid och jag är extra glad att inte vara höggravid i den värmen vi hade då. 
Det var jobbigt som det var ändå. 
 
Just nu droppar det in lite mail då och då till mig men tyvärr finner jag ingen tid till att svara på dem så länge det inte kommer från företag för samarbeten eller reportage.  
Jag försöker kämpa på med bloggen för att få någon uppdatering varje eller varannan dag med ett varierande ämne. 
Jag har just nu 28 kommentarer som väntas på att publiceras men som jag gärna vill svara på först. Och dygnet har inte mer än 24 timmar tyvärr så jag hinner inte riktigt med.  
Det blir bättre framöver men tills dess hoppas jag att ni har överseende med detta och att det går lite trögt. 
Har ni någon fråga så finns oftast svaret här på bloggen. Använd sökfunktionen som ni har här till höger. Den fungerar som Google men söker dina ord på min blogg istället för hela internet. 
Ex. Ska du gifta dig i Turkiet så finns det ett inlägg om det. Sök på "gifta i Turkiet" så dyker inlägget upp. 
Vill du jobba så kan du söka på "jobb Turkiet" så kommer ett gammalt men helt okej inlägg om det. 
Google is my best friend ;) 
 
Utöver mail och blogg så finns jag också på Instagram och där är jag betydligt mer aktiv eftersom det är så lätt att slänga upp en bild och man måste inte ha någon text till om man inte vill. 
Det är lätt att uppdatera samtidigt som jag rör i grytan för kvällens middag. Eller sätter igång en tvättmaskin.  
Ladda ner appen instagram och bli medlem. Gör sedan som 711 andra personer och följ mig. 
LouiseiTurkiet heter jag där. 
 
Vi ses och vi hörs! 
 
Senaste bilderna och ett filmklipp på min instagram. Följer ni mig där? 

Uppskattade leksaker!

$
0
0
God morgon från ett soligt Side och Manavgat! 
Jag kikade just på kommande väder och vi går mot varmare tider. Det kommer inte gå under 10 grader på dagarna och nästa vecka kommer vi till och med att ha 20+ och strålande solsken. 
Låter inte helt fel efter två dagar kallare väder. I måndags hade vi 6 grader och riktigt kalla vindar. Så kallt att Kadir stannade hemma eftersom turisterna som är här nu verkade stanna på sina hotell i den kalla blåsten. 
Igår var de igång igen. Butiken är öppen året om, även vintertid och tyskarna lever gott på all inklusivehotellen. 
 
Esma sover nu och Adem leker med sitt duplo. Han fick några olika duplo-varianter i somras av våra vänner och familj. I början försökte jag hålla isär på tåg-glass-hus-och-racerbil-duplot men vi har slagit ihop allting så nu bygger och leker han med alla bitar ihop. 
Vilket såklart är mycket roligare och smartare. 
Adem är duktig på att leka själv vilket är tacksamt de gånger jag måste amma, laga mat eller annat. Då vet jag att han klarar sig själv en stund och samtidigt har kul. 
Men roligast är nog att bygga ihop med babaKadir tror jag. 
 
 
Häromdagen när Adem tog fram sitt gamla pussel så insåg jag att vi måste nog köpa ett nytt snart. 
Pusslet är för yngre barn och Adem lägger alla bitar på några sekunder bara. Och samtidigt tycker det är kul. 
Men ett nytt, lite mer avancerat pussel ska jag hitta framöver. Det behöver inte vara så dyrt eller fancy av något slag. 
 
Nu vakna Esma så hon ska få bada lite. 
 
 

Väder i Turkiet!

$
0
0
De sista januaridagarna här i Manavgat och Side ser ut att bli bra och bjuda på sol. 
Just idag är det lite molnigt men framåt eftermiddagen sägs det bli bättre. 
Februari verkar bli lite rening,  vilket inte är så konstigt då hösten var mestadels regnfritt. Någon gång måste ju regnet, det lilla vi har, komma. 
Mer än det vi har haft nu i januari alltså. Men allt kan hända och vi får helt enkelt se vad februari bjuder på för väder. 
 
Så här ser de kommande dagarna väder ut iaf.  
Vad har ni för väder och temperatur hos er?
 

Robot och dammsugare!

$
0
0
Hej allihopa!
Lunchen är uppäten här hemma och Adem ska sova middag snart. Esma sover redan och jag undrar om jag lyckas synka deras sovning eller om Esma kommer vakna i samma sekund som Adem stänger sina ögon.
Oftast blir det så och vissa dagar känner jag bara "Neeeej, min enda chans att få ta igen lite sömn"
Någon som känner igen sig? Nåja, idag känner jag mig utvilad och kan klara mig fram tills ikväll utan sömn.
Esma vaknar oftast vid 2.30, 4.30 samt 6.30 för att äta. Och det är klart att det känns ibland i kroppen och framför allt huvudet när jag dessutom är själv med dessa två mellan 9-18 varje dag.
Men det funkar bra och mycket bättre än när Adem var liten, mest troligt pga. hans kolik som han hade då och att Kadir jobbade mycket mer. Och värmen.
När Kadir kommer hem från jobbet så lekar han alltid med Adem massor och verkligen busar, hoppar, dansar, kör bilar, ritar och allt man kan komma på.
Och sover Esma så kan jag antingen plocka i köket vilket jag tycker är skönt och avkopplande ibland faktiskt.
Eller bara sitta i soffan, scrolla på telefonen eller titta på tv och se på när tokstollarna lever vilde. Kadir och Adem alltså.
Vi har verkligen fått upp ett bra teamwork som funkar för oss föräldrar känner jag. Förhoppningsvis håller det i sig lika bra i sommar trots värme, mer jobb och mindre tid tillsammans med babaKadir.
 
Idag har jag dragit runt med dammsugaren. Dammsuga är kanske inte det roligaste som finns att göra men det är bra mycket roligare än att diska, vika tvätt eller damma.
Jag har en hatkärlek till våran dammsugare, jag ser att den gör rent men den går på sista året nu och behövs bytas ut. Gärna igår eller förra veckan men vi kämpar på ihop, jag och dammsugaren tills det att jag hittar en ny.
Jag tar gärna reda på information om jag ska "byta upp mig" om något. För jag vill ju byta upp mig och hitta något som är snäppet bättre.
Vid jul kom det ut att robotdammsugare är "årets juklapp" och jag märkte då att väldigt många har en.
Har du en robotdammsugare? Vilket modell har du och är du nöjd?
Det verkar ju jättesmidigt och extremt lyxigt då dammsugning tar en stund om man ska dammsuga alla rummen.
Jag ser det framför mig hur man istället kör igång robotdammsugaren, åker till parken där barnen får leka av sig, tar en sväng förbi mataffären och kommer hem till ett rent hem.
Den kanske inte städar toaletten, plockar in i diskmaskinen eller dammar bänkytor men lite tråkigt måste man ju ha kvar att göra också.
Vi dammsuger varje dag, ibland flera gånger, och många gånger så orkar eller hinner jag inte ta alla rummen.
 
Vilket fall som helst, en ny dammsugare är planen för 2016 (whiihoo) och vilken typ det blir beror helt enkelt på utbudet hos oss. Jag tror det slutar med en vanlig dammsugare men jag ska ändå se vad som finns i Turkiet på just robotutbudet.
 
Den dagen jag blir rik så ska jag ha en städerska istället.
När jag var au pair i USA så hade vi en städerska som kom varje vecka. Hon var så himla trevlig och städade bra och snabbt. Däremot aldrig mitt rum vilket jag tyckte var skönt eftersom jag ville ha mitt privata för mig själv och ingen utomstående som kom och greja bland mina saker.
Och samma känsla har jag idag med så tanke på en städerska hemma kanske jag får helt enkelt vänta tills vi kör igång med robotar helt och hållet. Jag behöver inte bli rik imorgon alltså.
 
Ha en bra och fin fredag!
 
Bildkälla: www.google.se  

Tidig morgon hos oss!

$
0
0
God morgon på er!
Idag hade jag två morgonpigga barn här hemma. Jag tror Adem vaknade innan klockan 6 och det var mycket prat, frågor till mig framför allt och mycket pussar från honom. Smart sätt att få upp sin mamma på.
Jag är morgontrött av mig, ibland. När jag väl har kommit upp så är jag igång men jag är inte en person som frivilligt går upp innan klockan 7.
Och tack och lov har jag barn som oftast aldrig vaknar innan 7. Det är sällan det har hänt. Idag var ett undantag.
När klockan var 7 idag så var vi uppe på benen och jag fixade i Esmas garderob.
Det kommer en ny kategori i veckan här på bloggen som jag tror kan bli lite kul. Eller jag hoppas att ni kommer gilla det iaf.
 
Vi åt frukost och nu leker Adem medans Esma ligger i sin babysitter, sparkar lite och pratar upp mot taket.
Hon är en glad bebis på morgonen, ger mig ett leende varje morgon när hon ser mig och ser så nöjd ut.
Precis som sin bror. Adem vaknar varje morgon och säger "Guunayden mamma!" och ger mig en puss.
Günaydın på turkiska betyder god morgon.
 
BabaKadir åkte och fiskade med sin bror och kollegor tidigt på morgonen. Han är  den som är mer morgonpigg av oss medans jag är mer kvällspigg.  
Kadir är den som fixar alla täcken, kuddar och sovmadrassen på morgonen, köper bröd om han inte har gjort det kvällen innan, tar Adem till toaletten, hämtar upp mer ved om vi behöver det och kör igång braskaminen.
Jag gör då frukost till oss alla och tar Esma och hennes blöja, ger henne mat om hon behöver och vill ha.
De gånger Adem och Esma har sovit länge på morgonen så har jag också fått sova ut och Kadir gör frukost under tiden.
Han måste till jobbet så han ska ändå äta, men han (eller vi) ser ingen anledning till att väcka barnen och mig om inte klockan är 9 eller mer.
De har aldrig vaknat riktigt tidigt men de tar hellre aldrig en sovmorgon till kl 10 eller längre.
Men jag är helt klart nöjd. Adem sover nätterna igenom och har gjort sen han slutade amma för 1 år sedan bortsett från några gånger.
Peppar peppar har han aldrig kissat i sängen heller sen vi slutade med blöja på natten i somras. Men vi har kisskydd i fall att det skulle hända. Och de gånger han har behövt kissa på natten så har han vaknat och sagt till.
 
Kl 7 imorse så hade vi 10 grader i skuggan, solen sken och det var riktigt skönt ute. Nu är klockan 9 och temperaturen ligger på strax under 12 grader.
Det ser ut att bli en riktigt fin lördag. Hoppas att ni får en fin sådan, ska ni göra något kul?
 
 
Tre bilder från Side och Manavgat som jag har tagit tidigare. Är det någon som längtar hit?
 
 
 

Turkiet 2016!

$
0
0
Att åka eller inte åka till Turkiet, det är den stora frågan som många ställer sig just nu. 
Du kanske själv sitter i dem tankarna?
 
Jag vill därför berätta om hur jag upplever det här i Manavgat och Side. 
Det är lika lugnt som det var i somras, om man bortser från 1 (En!!) natt i September då det var demonstrationer som urartade.  
Det är lika lugnt som det var förra året, och året innan och åren därpå hos oss.
Vi märker ingen skillnad hemma hos oss i Turkiet eller om vi sitter i Sverige. Tills det att vi slår på tvn, då ser vi vad som sker i andra städer och områden i Turkiet en bra bit ifrån där vi bor och lever vårat liv. Det visas dagligen på tv och det är inget roligt att se.
Men det är ingenting vi är oroliga för att de ska drabba våra områden eller ens i närheten av oss.
 
Det ÄR oroligheter i Turkiet, vilket det har varit ett tag, ca 90 mil från oss framför allt. UD avråder och har länge avrått från att åka till de östra och sydöstra delarna i Turkiet. 
Varför? Pga. Isis/Daesh tänker ni kanske? Nej, PKK är det som Turkiet krigar mot nu och har gjort till och från i över 30 år. Det är inget nytt att de ligger i konflikt med varandra men däremot går det upp och ner om läget.
Just nu är de i större konflikt då vapenvilan, som varade några år, är borta och situationen har förvärrats efter det.
Jag och många andra hoppas såklart att de alla lägger ner sina vapen, viftar med vita flaggan och inför vapenvila igen så snart som möjligt.
 
Vi märker av dessa oroligheter om vi slår på tvn, precis som ni gör. Då får vi se vad som sker i de områden som UD avråder till.  
Men hur mycket ska vi begränsa oss själva, Och vart ska vi begränsa oss? Vart går gränsen och vart sätter vi stopp?
Jag har inte planerat att besöka områden som UD avråder till och det har antagligen inte ni heller. 
Det är krig på många platser i världen, i flera länder, mellan flera länder. Men vart någonstans begränsar vi oss själva och sätter stopp.
Vart går gränsen till länder vi besöker och räknas det i mil i så fall. Mil mellan den plats vi ska besöka och den plats de krigar på?
 
Ingen kunde väl tro att Paris, en sen kväll i slutet av 2015 skulle bli drabbat av ett så stort terrordåd? 
Många av oss har velat åka, och kanske till och med har besökt Paris någon gång eller hur? 
Har ni varit i New York? Även det har blivit drabbat av attacker som ni säkert minns. Och hur hade vi kunnat förutspå det? Båda händelserna kom som en blixt från en klarblå himmel på en plats vi trodde var säkert.
Hur säkert är det idag?
Jag tänker också på det tragiska som hände Thailand under juldagen för över 10 år sedan. En tsunami drog in över stora delar av landet och ingen gick oberörd från det.
Naturens krafter som vi mänskliga inte kan styra över. 
Precis som vulkanutbrottet på Island för några år sedan då det blev stora flygstopp på grund utav aska.
Vad jag vet så omkom ingen då men hur kan man veta och skydda sig i tid om man inte vet vart, eller när något sker? 
Bombmannen i Stockholm som tack och lov bara tog död på sig själv. Det hade kunnat bli värre än så. 
Breivik som tog så mångas liv, framför allt unga. 
21-åriga Anton som gick in på en skolan i Trollhättan, vem hade kunnat ana det? I lilla Sverige?
Polismorden i Malexander, Hagamannen, Lasermannen, mordet på Anna Lindh. 
Bomb på pendeltåg i Madrid 2004. 2005 var det bombdåd i Londons tunnelbana. Mannen i Tunisien som sköt hej vilt omkring sig. 
Jordbävning i Chile förra året som tog 11 personers liv och en MİLJON människor fick evakueras. 
Mordet på Lisa Holm och Ikea-morden missade nog ingen i Sverige. 
 
Vad jag menar med detta är att vi kan inte låta det hemska få ta över våra liv så pass mycket att vi begränsar oss att leva vårat. För vart ska vi leva? Vart är vi 100% säkra från det onda och hemska?
Är du orolig över att åka till Turkiet och besöka Side i år, åka inte då. Men innan du överväger och vill höra andras åsikter om hur det är på plats, lyssna på dem som faktiskt är på plats eller har varit på semester under  2015 dit du ska åka. 
Vi kan inte berätta hur det kommer att bli eller om något kommer ske i framtiden, det kan ingen göra. Men vad jag märkte i somras och i höstas så var det dem som INTE har varit i Side under sommaren som avrådde andra till att åka. 
För dem "har ju hört" att det skulle vara oroligt. Oroligt i Side? Vart då? När då?
Ni som var på semester i Turkiet, någonstans i Turkiet 2015, hur upplevde ni det?
Jag vet att demonstrationerna var jobbiga att uppleva. Det förnekar jag inte. Men utöver det, de andra 7 månaderna och dagarna då detta inte var igång, hur var eran semester då?
Hur upplevde ni Turkiet och eran vistelse? 
Berätta gärna så att fler kan läsa och få en riktigt bild av det, inte bara vad jag skriver eller vad nyheterna berättar. 
 
Jag skriver detta eftersom väldigt många googlar och framför allt frågar om Turkiet och läget just nu.
De vill veta och detta är mitt svar. Frågar ni någon annan så får ni mest troligt ett annat, men liknande svar tror jag. 
För de vänner jag har pratat med upplever som jag gör; Side är precis sig likt, något kallare just nu än på sommaren och några fler hotell bara.
Precis som varje år, nya hotell byggs hela tiden och vintertemperaturen är under 20. 
De vänner och bekanta som bor och lever i Ankara och Istanbul säger samma sak som vi här nere vid Medelhavet;
Vi är inte oroliga trots att det har hänt mer saker här än på turistorterna. 
De bekanta jag har som bodde eller besökte Bodrum, Marmaris och Antalya i somras sa att de upplevde Turkiet som de alltid har gjort. Och de kommer besöka Turkiet igen.
För byter man resmål, hur säkert är det landet och den staden tillskillnad från Turkiet? En semestertripp inom Sveriges gränser i år, hur säkrad är man då från att något händer?
 
Vi kan inte sluta leva eller oroa oss för framtiden, för framtiden är inte här än och ingen vet vad som kommer att ske imorgon, i sommar, om 1 år eller om 10 år.
Det enda vi vet är det som har skett och det som händer här och nu. 
Jag ser fram emot att min familj och mina vänner kommer ner i sommar. Skulle jag vara orolig eller om läget förändras så skulle jag genast avråda dem först av alla. Det hoppas jag att ni förstår, jag sätter inte deras liv på spel. 
Och samma sak skulle de göra för mig när jag besöker Sverige. 
 
Ni som besöker Turkiet, Side, Manavgat under 2016;
Jag hoppas att ni får en underbar semester och vistelse i detta vackra land. 
 
 
 
 
Följ UD för bäst information om läget i Turkiet.
Ni hittar deras uppdateringar på länken här nedan. De har också en app som man kan ha installerat på telefonen. UD resklar heter den och innefattar hela världens länder.
Så här säger UD om resor till Turkiet. Samma avrådan har funnits sedan sommaren 2014. Detta är alltså östra och sydöstra Turkiet de har avrått till i närmare 2 år nu.

Esma´s garderob!

$
0
0
Här kommer en ny kategori på bloggen, Esma´s garderob.
En bebis växer snabbt och garderoben uppdateras allt efter som men ganska så ofta. Så jag tänkte att en ny kategori skulle passa bra eftersom det kommer bli mycket uppdateringar med just Esma´s kläder.
Framför allt i verkligheten för oss men också en del blogginlägg om det så då tyckte jag att det passade bra med en egen kategori om just detta.
Adem´s garderob uppdateras inte lika ofta, han växer också men kan ha storlekarna, och där med kläderna, en längre tid.
När han får nya kläder som jag köper så kommer jag uppdatera om det men det blir ingen egen kategori för honom och hans kläder.
 
När det kommer till Esma´s kläder så köper vi inget dyrt eller några dyrare märken. Största anledingen är för att vi inte har råd helt enkelt.
Varken råd med att köpa dyrare kläder eller råd att köpa dyrare kläder som ändå används en så kort tid.
Med anda barnet så inser man också att fina kläder kan vara roliga att se på, oavsett prisklass, men för ens barn så är det bättre med bekväma kläder. Som inte sitter åt och kanske framför allt inte sitter konstigt på.
 
Esma´s garderob består mest utav kläder från H&M eftersom jag tycker att barnkläderna där håller väldigt bra. Både i lek och spring men också många tvättar utan att de blir förstörda. Storlekarna passar henne enligt storleksguiden också.
Även kläder från Gekås och LcWaikiki, som är en turkisk klädkedja, har hon mycket kläder från och kommer ha framöver.
Dessutom har hon ärvt mycket kläder från sin storebror men också några plagg från mig och min systers klädgarderob som mamma hade sparat åt oss och som jag nu har tagit hit till Turkiet.
 
Just nu har vi rensat garderoben. Alla kläder i storlek 50 och mycket i storlek 56 är borttaget.
Vi har börjat använda 62 nu som är lite stort på Esma men jag kommer knappt kunna räkna till tre innan hon har växt förbi det med tror jag.
Storlek 62 och 68 kommer hon ha den här våren och sedan gissar jag på att sommarkläderna blir i storlek 74, några kanske i storlek 80 om de är små i storleken.
 
Här är några utav kläderna som vi nu har plockat fram till Esma och klara att användas framöver.
 
De första två bodys kommer från Lc Waikiki, Turkisk klädbutik som finns bland annat i Manavgat.
De två sista har Esma ärvt från Adem och kommer från Gekås.
 
 
Dessa två ser jag fram emot att få använda på Esma i vår. Den första kommer från Ellos och den andra är köpt på Ica och är ekologisk bomull.
 
 
Är det rea så är det. Tre bodys i samma storlek, figur och färg. 10 kronor styck på Gekås när de hade rea på denna sort.
 
 
Ärva från storebror är inte helt fel. Första plagget är ärvt från mig och/eller min syster.
De andra är ärvt från Adem däremot. Kanin-dräkten och byxorna är från KappAhl, deras märken Newbie och Kaxs.
 
Detalj på Newbie.
 

Lika som bär?

$
0
0
God kvällens på er! 
Vi sitteroch dricker turkiskt te, çay som det heter, och tittar på Shrek. Söndagar och Måndagar är riktigt kasst när det kommer till tvprogram tycker vi. 
Idag har vi haft fullt upp hela dagen och imorgon,om jag har tid, så ska jag berätta vad vi har gjort. 
Men imorgon är också en stor dag. Någon blir trettio år och det är inte jag. 
Enligt födelsebeviset är det inte Kadir heller men hela hans födelsedatum och dag är en historia i sog aom jag visserligen säkert har berätrat om innan här på bloggen. 
Men det ska jag också berätta om i veckan när jag har tid att uppdatera. 
 
Här nedan kommer tre bilder jag uppdaterade på min instagram denna förmiddag. 
Adem för 2 år sedan idag, då 7 månader gammal. 
Esma en morgon i min och/eller storasysters rosa plyschdräkt som Esma har sol pyjamas nu. 
 
 
Det var då jag ännu en gång såg hur lika de är utseendemässigt. Även om Esma är 5 månader yngre på sin bild än vad Adem är på hans. 
Vad tycker ni, är dem lika? 
 
 

Side idag!

Kadir 30 år!

$
0
0
Igår fyllde min man 30 år. Eller ja, jag säger att han fyllde 30. Hans körkort och Facebook säger att han fyllde 29. Hans mamma och pappa var oense om han föddes på sommaren eller vintern till och med och som ni förstår så är det ingen som direkt vet när, vilket år eller vilken årstid han är född på. 
Så kan det gå när man föds hemma. 
Han skrevs in som person iaf den 2 februari 1987 och har därmed det som födelsedatum.  
Sen jag träffade Kadir 2009 och han berättade om detta så har jag, med godkännande utav Kadir, firat honom ett år äldre än vad hans personnummer säger. 
Och det har känts bra i alla år för även min del. Fram tills i år. Igår fyllde han 30 men det kändes som om jag tjuvstarta hans stora dag ett år för tidigt. 
Kadir har aldrig direkt blivit firad mer än i lumpen så för honom spelar inte födelsedagar så stor roll. Eller som han sa; gör inget stort av det för min skull. Jag är glad bara vi är hemma och har det bra.  
Och det var skönt för mig att slippa slå på stort och fixa med massa innan. Men tårta och presenter, allsång och tända ljus i tårtan blev det. 
 
Kameran låg på laddning nästan hela kvällen så inga bilder har jag att visa er. Vi hade två barn som slocknade innan kl 21.30 vilket är bra jobbat.  
Vi lägger oss inte direkt tidigt utan går efter de turkiska sovrutinerna mer vilket funkar jättebra för oss. 
Varje familj ska ju gå efter vad som funkar för dem. 
 
Idag har vi haft en riktig härlig utedag i Side i det fina vädret. Ni ska få se bilder imorgon men några ligger redan uppe på min instagram, LouiseiTurkiet 
 
Här är en lite suddig bild från Kadirs första födelsedag med mig. 2009 och han fyllde 23 år då. 
Där vi bodde då ingick elpriset i hyran så vi hade AC på hela tiden. Tshirt och tunna byxor var inte kallt att ha hos oss men elräkningen ägaren fått måste varit jättehög varje månad. 
 
 

Ett dygn med hög feber!

$
0
0
Det blir ingen bilduppdatering som jag lovade er igår. Vi har haft ett riktigt jobbigt dygn som vi mer än gärna hade kunnat vara utan. 
När jag uppdaterade bloggen igår så låg Adem och Esma och sov efter våran härliga dag utomhus. 
När Adem vaknade så ville han titta på tv som han alltid får efter vilan så att jag har chans att fixa i ordning i köket för kvällens middag. 
Ganska snabbt upptäcker jag att Adem är ganska slö så jag kollar tempen och han har då 37.9, vilket betyder feber. 
Han får febernedsättande och sen dess har vi inte haft tempen på honom under 38.2 
Som högst var den uppe i 39.8 och då fick Adem bada sent igår kväll för att kylas ner. 
Han har haft hosta i 2 veckor och nu när vi trodde att den nästan var borta så kom ett rejält bakslag, han hostar mer än vanligt och febern är inte att leka med. 
Idag har han varit så slö, vi försöker få i honom vatten men övergick ganska så snabbt till äpplejuice och körsbärsdricka som han älskar. Så länge han får i sig vätska så är det bra. 
Mat gick det sådär med. Och knappt en timme senare så kräktes han upp allt så det fick bli duschen för honom. 
 
Nu sover han igen och mitt hjärta går i tusen bitar av det här. Det absolut värsta som finns är att se ens barn må dåligt. Man känner sig totalt hjälplös och dessutom så svag själv just för att man inte kan göra annat än att låta tiden gå, hjälpa med det som man kan och bara hoppas på att denna storm snart är över.  
Vi är väldigt lyckligt lottade som oftast är friska, det är mest Kadir som blir förkyld och liknande men han fixar att ta hand om sig själv och det är inte så illa (som det ibland låter haha) 
Men när ens barn är sjukt och inte är sig själv på flera timmar, då känns det verkligen in i själen på en själv som en maktlös förälder. 
 
Håll tummarna för att vi har gått igenom det värsta inom sjukomlopp för ett bra tag och att vi, framför allt Adem, går framåt, uppåt och kryar på sig nu. 
Vi vill ha våran pratglada, livliga, busiga och lite trotsiga Adem tillbaka så snart som möjligt. 
Nu ska jag fortsätta fixa här hemma och ett blöjbyte står på tur. Esma såg minst sagt nöjd ut när hon gjorde sitt i blöjan. 
 
 
 

Falsk vår!

$
0
0
När vi åkte in till Side i onsdags så hade vi ett mörkt moln hängandes över oss här i Manavgat. Dessutom brukat de alltid blåsa mer vid havet än hos oss så jag tog med västen till Adem och även hans mössa för att skydda öronen i fall att. 
Men det behövdes verkligen inte. Vi hade strålande solsken och 18-20 grader. Lite blåsigt ibland men det var bara skönt. 
När vi skulle åka iväg så försökte jag verkligen planera bra så att jag hade med allt till båda barnen. 
Och det hade jag men jag gjorde misstaget att hoppa i närmsta skorna och denna varma dag blev det verkligen fel för mig. Varmaste vinterstövlarna tog jag på mig och insåg det först när vi kom fram till butiken. 
Jaja, det kunde varit betydligt värre och jag led inte direkt av det. Men nästa gång blir det Nikeskorna.  
Vi har underbart väder och jag skulle nästan vilja skrika ut att våren är här. Men jag väntar ett tag till...
Denna tid kallas just för yalancı bahar, vilket betyder falsk vår. Och det stämmer bra det då vi ska få lite regn och ett lågtryck innan den riktiga våren är här. 
 
Här kommer en härlig bilbomb från våran dag. 
Jo då, det finns några få, väldigt få, som badar. 

Febern är över!

$
0
0
3 dagars feber för Adem och feber från 2 månaders vaccinet för Esma, tro mig när jag säger att jag har superkrafter på att orka. 
Kadir också. Han har fått sköta Adem på natten och jobbat på dagarna. Hem på kvällen efter stängning och ta hand om sjuka barn tillsammans med mig. 
Vi har kollat tempen en miljard gånger. Esma fick 38.5 vilket är ganska högt för en två månaders bebis men hon är nu feberfri och fick fira med ett bad idag. 
Nu har vi Adems hosta kvar och han har ont i halsen säger han men det ser ut att gå åt rätt håll. 
Han var riktigt slö när han hade 39 garders feber och ibland nästan upp till 40, lilla pojken. 
Dessutom blev han ganska rädd när han kräktes några gånger men tur nog så var det inte magsjuka utan hostan som orskadade det hela antagligen. 
Nu ska han få duscha och sedan blir det lunch här hemma. 

Solen skiner och det är jättefint väder men kallt i luften nu när det har snöat på bergen igen. 
13.5 grader i skuggan just nu. Det är vad vi kallar kallt alltså. 

Ha det så bra och håll er friska och krya!
Viewing all 1855 articles
Browse latest View live