Om barnet
I början av denna vecka är fostret 26 veckor gammalt och hjärnvågorna är nästan desamma som hos en nyfödd baby.
Fostret blir allt bättre på att öppna och stänga sina ögon, på att suga och svälja. Lungorna håller på att utvecklas.
Om babyn skulle födas nu kan det överleva i respirator med andningshjälp.
Det centrala nervsystemet är tillräckligt utvecklat så att babyn kan reglera sin kroppstemperatur, men om det föds nu behöver det hjälp att hålla värmen i kuvös.
Ungefär 2-3 procent av babyns kroppsvikt består av fett.
Till föräldrarna
I många kulturer firar man när sju månader av graviditeten har passerat. Om barnet skulle födas nu så har det nämligen 90 procent chans att överleva. Men allt kanske inte är festligt.
Många kvinnor har problem med sura uppstötningar vid denna tiden eftersom magmunnen försvagas och magsyror läcker upp i matstrupen. För vissa känns det som att strupen brinner.
Det man kan göra för att försöka lindra besvären är att äta långsamt och små portioner åt gången. Och att undvika att ligga eller böja sig efter en måltid. Man kan försöka fundera på vilken mat som fungerar sämst och undvika den.
Ett glas mjölk efter maten hjälper en del. Det finns också receptfria läkemedel att ta för gravida.
En livlig mini i magen som verkligen kickar och boxar där inne.
Jag fick en spark emot revbenet härromdagen och det var inte direkt bekvämt. Kadir tittade frågande på mig när jag vid köksbordet sa "Aaajj!" haha.
Och som jag skrev tidigare så känner Kadir väl av sparkarna varje dag.
Sandra däremot har fortfarande inte känt någon spark trots att vi har klämt, känt, tryckt och försökt lite grann. Men det kommer nog det med. Belma klappade magen igår och tyckte att jag skulle dricka lite vatten så att bebis kunde få vatten så det gjorde jag.
Frågar man henne vart bebis är så tittar eller pekar hon på min mage. Men lite skeptisk är hon nog allt att det är något som gömmer sig där inne.
Sura uppstötningar får jag titt som tätt men jag har köpt med mig Novaluzid ifrån Sverige som hjälper jättebra.
Jag känner också av om det blir för jobbigt med all möbelköp och fix som ska göras och är noggran med att ta det lugnt. Och säger inte jag ifrån så frågar Kadir mig titt som tätt hur jag mår, hur det känns, om jag behöver vila, om jag behöver vatten osv.
Han har alltid varit en gentleman men nu är det på ett helt annat sätt och det är väldigt skönt och kul att han är så involverad i allting och verkligen bryr sig om varenda sak som gäller graviditeten.
Jag tror det är jätteviktigt att vara två i en sådan här sak och att man blir lugnare om man har någon väldigt nära som faktiskt tar det på lika stort ansvar som sig själv.
Att vi ska få vårat första barn om mindre än 3 månader känns däremot fortfarande väldigt overkligt på något sätt.
Snart är det dags för ett besök hos doktorn här i Turkiet också. Det ska blir väldigt spännande.