Jag är framme, välbehållen och överlycklig.
Resan igår gick jättebra. Linda och jag åt den goda hotellfrukosten och gjorde oss sedan klara, packade runt och jag bestämde mig för att packa lättare i handbagaget, ha för mycket i mina två resväskor och betala lite extra för det.
Det är inte värt att springa runt på en flygplats i Istanbul med egentligen alldeles för tunga saker i väskan när jag är gravid. Så mitt handbagage vägde kanske runt 6 kg, plus dataväska samt handväska.
Och tro mig, i Istanbul var jag helt genomsvettig och slut i kroppen ändå.
Jag checkade in mina väskor och det vägde strax under 45 kg.
Eftersom jag hade köpt till extra bagage så skulle jag bara få ha 40 kg i resväskan men dom sa inget så jag behövde inte betala något extra.
Linda och jag gick runt på flygplatsen, såg modellen Emma Wiklund som såg superfräsch ut och sedan hade jag och syster ett riktigt kramkalas innan vi sa hej då.
Typiskt nog så hade jag glömt ställa om klockan på mitt armbandsur så jag vandrade runt på taxfree, unnade mig en parfym, köpte lite mat och sedan ringer Linda och frågar om inte jag ska gå på planet snart.
Jo, jag hann igenom passkontrollen utan problem, sätta mig 3 min och sedan sa dom att vi fick stiga ombord på planet.
Haha, Louise i ett nötskal.
Resan till Istanbul var bra men seg. Jag ville bara komma fram.
Hamnade bredvid en kvinna ifrån Irak som jag pratade en hel del med och hon frågade mycket om Antalya, väder, om man kan använda svenska simkort i Turkiet och annat trevligt.
Sedan var det bara att komma igenom på Istanbul flygplats och då började jag känna av att det var lite påfrestande för mig och magen. Men det gick bra och jag drack mycket vatten och juice under tiden.
På flygbussen ut till andra flyget så erbjöd en rysk kvinna mig sin plats då hon såg magen.
Det var riktigt snällt av henne men det kändes samtidigt så dumt. Herregud, jag klarar mig ändå men jag satte mig och Kadir ringde och var överlycklig.
Äntligen befann jag mig i Turkiet.
Planet till Antalya blev försenat i över 20 min och jag bara kände hur det kröp i benen på mig.
Men vi flög in det lätt och istället för att landa 21.15 så kom vi 2 minuter tidigare.
Sedan sprang jag nästan ner till väskorna, betalade för en väskvagn och sedan kom mina båda väskor väldigt snabbt och direkt efter varandra.
I Antalya så måste man kontrollera väskorna ännu en gång genom scanner så jag gick fram till en kvinnlig vakt och frågade om jag skulle gå igenom det och förklarade att jag behövde hjälp pga att jag är gravid.
Hon hjälpte mig direkt men hennes kollega sa till oss att jag inte behöver gå igenom scannern.
Så dom hjälpte mig upp med väskan igen och jag kunde snabbt gå ut och möta Kadir.
Och ja, det var helt overkligt och samtidigt var det min underbara fästman precis lika go som han alltid är.
Och superglad.
Vi körde raka vägen hem mot Side men istället för att åka hem så åkte vi hem-hem istället. Till nya lägenheten.
Jag var bara tvungen att se den och nu har vi fått nycklarna, elen är igång och jag kunde inte vänta en hel dag till.
Den var så himla fin. Ljus och fräsch, snygga detaljer vid taken, köket är lagom stort, bebisrummet kommer bli en dröm och våran stora balkong är megastor.
Herregud, jag börjar fundera vad vi ska göra med all balkongarea.
Men så är det en lägenhet på ca 100 kvm2 och då räknar man in balkongerna i den ytan också.
Sedan har vi även en balkong ifrån vårat sovrum och en liten balkong vid köket.
Perfekt att sitta vid och äta frukost.
När man köper en nybyggd lägenhet såhär så städar inte byggarbetarna ur efter sig. Så det är riktigt mycket damm, tejpbitar och småskit som måste städas ut nu.
Det gör Kadir idag när jag tvättar här hemma.
Sovrummet. Till höger är ut mot balkongen, till vänster fönster och jag står vid dörröppningen.
Parkettgolv är ju helt underbart och känns lite svenskt.
Tyvärr får man inte med allt på en bild så jag ska nog ta och filma lägenheten idag så kanske det blir bättre.
Efter att ha spanat in lägenheten så åkte vi till Cihan för att äta pide innan vi åkte hem och jag började packa upp och visa alla smarta saker vi bara MÅSTE ha till vårat barn.
Men Kadir tyckte att jag hade köpt bra saker.
Sedan satte vi oss så att han kunde känna mini sparka och det tog inte ens en minut förens han kände första sparken. Sedan kände han tre stycken till och tyckte att det var helt fantastiskt och jätteroligt.
Ingen av oss var kanske beredda på att han skulle känna så snabbt men dom har väl redan fått något bebis-pappa band sinsemellan.