Nu kommer jag låta som en sådan där löjlig mamma igen men när jag tittar på min son så undrar jag hur jag (och Kadir) kunde få en sådan fantastiskt fin son.
Han har kommit in i en ordentlig trotsålder-tid nu, och värre kommer det säkert att bli, men han är också väldigt pussig, kramig och gosig. Han är rolig, har ett underbart skratt och skrattar ofta och mycket.
Och sen är han så fin. Hans ögon, hans leende, hans fina kropp, mysiga mage, söta fötter, nyfikna händer och underbara doft.
Han är alldeles, alldeles perfekt.
Och jag är så löjligt stolt över honom och att han är min och våran son. Våran Adem.
Första bilden här nedan ska jag framkalla och rama in för han är så himla fin på den.
Adems "farmor" har också länge bett om en bild att hänga på kylskåpet hemma hos dem så det blir nog denna till henne och svärfar med.
Tror ni han kommer bli Side´s casanova om sisådär 13 år?
Adem 14 ½ år och alla tjejers dröm.
Hoppas att ni får en mysig lucia!
Man kan verkligen se hur busig han är i blicken.