I ett förhållande så går man igenom olika faser och bland annat säger man att steg två är "när smekmånaden är över" vilket kan vara en otroligt påfrestande och jobbig period.
Kärleken är kvar och fortfarande lika stark men allt är inte lika sockersött och ljuvligt precis hela tiden som den är i början.
Och man kanske vågar säga ifrån mer och ta för sig ännu mer efter ett tag.
I min TBT kategori så har vi kommit till min första vinter i Side, då smekmånaden var över för mig och min nya pojkvän och sambo.
Den här gången kommer jag inte berätta så mycket om vad vi gjorde mer om hur vi och jag kände och något jag inte riktigt har skrivit om tidigare.
Och jag ska börja med att skriva att jag har aldrig någonsin någon gång skrivit om när jag och Kadir har bråkat, grälat, varit osams osv.
Jag tycker inte det har med min blogg och göra eftersom det är en privat sak på en helt annan nivå.
Jag vet om att flera menar på att det är oärligt och att man målar upp en falsk bild eller fasad över ens liv.
Men det var och är fortfarande en så otroligt liten del av mitt liv som jag berättar om här i bloggen även om det kanske känns som man vet allting om mig.
Jag har valt att skriva om det roliga, för det mesta positiva och mest innehållsrika delarna i mitt liv. Det som är kul att läsa om och om det är en fasad eller oärligt så får det vara det.
Jag berättar inte för främmande människor om saker jag och Kadir är oense om så varför skulle jag göra det på en blogg för som är öppen för hela internet och alla som har tillgång till internet?
Vinter 2010
Vilket fall, 2009-2010 var första gången jag var i Turkiet under vintern och fick också för första gången sakta men säkert se hur Side liksom "slogs igen"
Jag vill nog påstå att det var mindre turister då under vinterntid än vad det är idag.
Och det var inte alls lika många butiker och restauranger som hade öppet under vintertid som det är idag.
Side blev till en spökstad men det var väldigt mysigt också.
Kadir jobbade så länge det inte regnade och då och då åkte han till sin familj och hälsade på.
Han berättade för sin pappa om mig men hans mamma visste inget, trodde vi...
Det började väl gå lite rykten om att Kadir hade träffat någon och istället för att fråga rakt ut vem det var så blev det mycket frågor om när han ska gifta sig.
Vid den här tiden hade jag känt Kadir i knappt 6 månader. Och visst kände vi varandra men samtidigt när jag ser tillbaka på det idag så gjorde vi inte alls det.
Dessutom är jag svensk och har min uppväxt och kultur, Kadir är turk och har sin uppväxt och kultur och detta gör att det kan bildas många och stora kulturkrockar.
Oftast så kommer detta fram genom missförstånd som leder till bråk, gräl och tjafs.
Sånt kan även hända mellan två svenskar eller två turkar. Eller mellan man och kvinna, för vi tycker, tänker och känner inte densamma.
En annan sak som var jobbigt för oss var språket.
Kadir pratade bra engelska redan då, även om det är bättre idag men ibland hittar man inte rätt ord. Varken han eller jag.
På svenska eller turkiska så vet man precis vad det heter men på engelska för att få fram rätt ord och rätt känsla var inte lätt.
Vilket även det ledde till missförstånd.
En tur till Alanya över dagen och en promenad i Side.
Jag litade på Kadir samtidigt som jag har hört många historier om hur männen utnyttjar kvinnan för pengar. Eller visum för att komma in och starta ett liv i Sverige
Jag har hört hemska historier om både de ena och det andra så vad gjorde Kadir så speciell och annorlunda?
Man får helt enkelt släppa på de tankarna vilket är lättare sagt än gjort. De finns dem som har flera flickvänner från olika länder och samtidigt en turkisk fru och barn någonstans i Turkiet.
Jag har själv sett det med egna ögon.
Och jag har letat efter tecken på att Kadir också skulle vara en player men jag har aldrig någonsin hittat eller sett misstankar som gör att han skulle ljuga för mig.
Och förhållandet kommer aldrig fungera om man ska leta fel hela tiden.
Samtidigt som jag har hört och sett många som har utnyttjat sina flickvänner så finns det även de turister som inte heller är ärliga och inte har rent mjöl i påsen som man brukar säga.
Strandpromenaden i Side byggdes och visst blev det bra tillslut lagom till säsongstart 2010?
Första vintern tillsammans var väldigt rolig, nyttig och spännande. Men också väldigt jobbig på grund av alla kulturkrockar.
Man tar tillslut ett stort kliv över en tröskel och när man är över den så är det bara att fortsätta framåt. Då känns allting lite lättare och man har förhoppningsvis lärt sig ett och annat på vägen.
Våren kom och Kadir började jobba mer och mer. Jag hade varit hemma i Sverige två gånger, bland annat en gång då jag översaskade min syster och min bästa vän Emma rejält.
Jag skulle "egentligen åka till Cypern" men dök upp på min systers jobb en måndagmorgon i November.
Det var riktigt kul
(och hon gav tillbaka några år senare då hon dök upp på mitt jobb här i Turkiet utan förvarning)
Emma och jag på Max i Skövde
Strax innan maj månad så började jag jobba igen. Jag fick förfrågan om jag ville fortsätta på Marias butik och det är klart att jag ville det.
Tillskillnad från första säsongen då jag och Kadir smög lite med vårat förhållande eftersom det var så nytt så var vi nu öppet pojkvän och flickvän.
Jobbet blandades med fest, sol, bad och äventyr med bilen och nya platser att besöka efter jobbet.
Samtidigt fanns min oro att Kadir skulle träffa någon ny och jag har nog aldrig vart så svartsjuk som jag var då.
Jag tycker det är intressant att man kan se och kanske framför allt erkänna sina fel och brister på detta sätt.
Då skulle jag aldrig erkänna att jag var svartsjuk men idag ser jag det väldigt tydligt. Och det är egentligen bara mig själv jag behöver erkänna det för.
Jag var fortfarande osäker på om Kadir verkligen skulle vara med mig livet ut, gifta sig med mig.
Eller om han kunde byta ut mig för en annan, snyggare tjej. Trots att han inte visade några tendenser till att vilja göra det.
Jag var ung och osäker helt enkelt. Antagligen för att förhållandet faktiskt var så pass seriöst men samtidigt fortfarande ganska nytt och innehöll mycket kulturkrockar och missförstånd.
Vi drogs dessutom åt olika håll från utomstående.
Jag som hade mina vänner som alla kanske inte hade fast förhållande och ville gärna ut och festa. Vilket är väldigt mycket jag, när jag är singel.
Och Kadir som har en annan slags uppväxt när det kommer till familj, både sin egen och sin blivande.
Han har inte presenterat tidigare flickvänner för föräldrarna och åkt på semester ihop eller haft någon över på middag.
Det har jag haft och därför är pojk och flickvänsdelen inte så stor grej utåt sätt för mig. Men det är det för honom.
Och där kommer alltså den berömda kulturkrocken igen.
Sommaren 2010
Jag vill göra ett tillägg här.
Varje år så får jag hur många mail som helst från tjejer som har träffat sin stora kärlek i Turkiet.
Samtidigt har de googlat och hittat min blogg, en person som är i en liknande sits som de själva.
Jag märker direkt i mailen att de tänker precis som mig vid den där första tiden, när smekmånaden är över.
Det är så många frågor i huvudet och så lite svar.
Jag vet precis vad jag ska skriva, för förstår vad de är med om och går igenom. Även om det inte är samma upplevelser, bråk, tjafs, historia eller händelser så är det oftast överlag densamma.
Och då finns jag där som en vän, som de aldrig har träffat egentligen, som ger min syn och tankar.
Jag hoppas och tror att det är till hjälp och lite stöttning. Ibland behöver man bara någon att bolla lite tankar med helt enkelt. Som dessutom vet vad man går igenom.
Ett tu tre så blev jag brun-rödhårig utan att ens tänka efter före. Men jag var nöjd.
2010 var säsongen jag jobbade från början till slut på samma ställe och inga jobbyten eller avbrott. Det var tufft men otroligt roligt. Och skönt när säsongen var över faktiskt.
Nu behövde jag lugn och ro, och bara njuta av en vardag med min pojkvän.
Men jag visste inte att denna vintern skulle vara den största påfrestningen någonsin i vårat förhållande.
Tillslut lämnade jag Turkiet...och Kadir.
Fortsättningen följer...
Vad gjorde man innan man fick barn? Jo tydligen tog man en massa bilder med webbkameran när man hade tråkigt.