Kul att så många gillade TBT kategorin här på bloggen och när jag berättar om vad jag gjort tidigare.
Nu kör vi igen, efter en rolig säsong i Turkiet på Side Resort och ett snabbt besök i Ankara så var det dags att resa hem till Sverige. Här kommer fortsättningen
(Tyvärr hade jag inte fotograferat så mycket under den här tiden som reflekterar min tid. Men ni får ett på selfies från förr) ;
När jag befann mig i Ankara och visste att jag skulle resa hem till Sverige så snubblade jag över en sida som handlade om att bo och upptäcka USA under ett år.
Allt var ganska så enkelt, man jobbade som barnflicka, nanny eller au pair som det heter och tog hand om barn i en familj.
Självklart hade man fritid, fick lön och ett enkelt sätt att få visum under ett helt år i USA.
Jag hade aldrig tänkt tanken innan men efter min första tid i Turkiet och på Side resort med arbete 6½ dagar/ veckan så kändes detta ganska så soft.
Så jag ansökte till Cultural care och skrev också att jag befann mig utomlands så jag ville höra av mig när jag befann mig i Sverige.
De ringde redan dagen efter och jag fick be dem åkterkomma
(med min svenska telefon så kände jag hur detta skulle bli ett dyrt samtal)
De ringde ännu en gång inom ett par dagar när jag fortfarande befann mig utomlands och var väldigt påstridiga.
Väl hemma på svensk mark igen så sökte jag vidare om au pairjobb och hittade skandinaviska institutet
(Au pair in America är deras internationella namn)
Jag var inte helt övertygad att åka iväg men det var absolut lockande. Vad skulle jag hemma i Sverige och göra?
Jag var samtidigt vikarie på förskola runt omkring min kommun men det var fortfarande inte det jag ville göra hela mitt liv, eller bara ett tag. Det kändes lite som att vara tillbaka på ruta 1 igen.
Jag hade redan testat mina vingar en gång och det var en häftig upplevelse. Men nu ville jag fortsätta i den stilen. Göra något kul samtidigt som det är ett jobb. Få upplevelser och upptäcka mer av världen.
Som person så har och är jag fortfarande ganska så blyg. Jag vill inte synas eller höras och är tillbakadragen och lyssnar hellre än talar.
Men i och med första resan till Turkiet så tog jag för mig, jag var tvungen att stå på mig och visa
"Så här ska ni göra övningarna på vattengymnastiken"
Eller under minidiscot när vi var tvungna att ändra om i vårat schema för att musiken inte fungerade och min chef ger mig mikrofonen och säger
"Förklarar för alla vad som händer och kör en svensk lek eller nått"
Där står jag med strålkastarljuset på mig, det är fullt med folk som tittar på mig och undrar vad som händer och jag kände att detta kan vara det mest pinsamma och därmed värsta jag är med om.
Men det var bara att köra och det gick bra. Det var inga konstigheter egentligen men jag ville bara sjunka genom golvet.
Samtidigt så var jag stolt och glad efteråt. JAG pratade i mikrofonen. Det var JAG som fick coacha och förklara vad som gällde. Och det var skitkul.
Jag var iväg på en intervju hos Skandinaviska institutet i Göteborg där man fick svara på en mängd frågor om sig själv och vad man tyckte/tänkte i olika situationer.
Sedan skulle man matchas ihop med familjer som svarade samma som en själv.
Efter ett par veckor så valde jag att inte gå vidare med cultural care, jag tyckte inte alls att de var något för mig.
De fick mig inte ens att vilja åka iväg som aupair utan stressade mig bara.
Att vara påstridig på mig ger mig bara kalla fötter, jag måste få ta det i min takt och jag tyckte inte cultural care respekterade detta.
Men jag lät Skandinaviska institutet gå vidare med min ansökan och kort där efter så fick jag några samtal ifrån olika familjer i USA.
Det var jättekul att få prata med familjerna som ringde och allt lät lockande. Familjerna lockar dessutom med mycket för att man ska välja just deras familj.
Jag var helt inställd på att jag ville vara i Kalifornien och familjerna som hörde av sig gjorde inte de och hade inte riktigt det där speciella som jag letade efter. Och bodde dessutom inte i någon varm delstat ansåg jag då.
Jag hade ju sett O.C, The Hills och liknande och det var ju SÅ jag ville ha det om jag skulle till USA.
Samtidigt som jag ansökte att få åka iväg som aupair så kände jag att jag gärna hade velat bo i Stockholm av någon anledning.
Jag kan tänka mig att Blondinbella och andra stockholmsbloggare lockade till storstaden för det såg och verkade så häftigt.
Bara dra iväg och börja om ville jag göra.
Så jag sökte ett par jobb och efter nyår fick jag samtal om tre arbetsintervjuer i storstaden.
Jag fick med mig mamma på en weekend dit och vi bodde hemma hos mammas kusin, shoppade och sprang mellan intervjuerna.
Ett utav jobben jag fick komma på intervju hos var Scorett inne i city och Anna som intervjuade mig sa under intervjun att hon kände igen sig mycket i mig.
Jag hade förklarat mitt jobb i Turkiet och vad det innebar och hon kände att detta med hur man växer som människa vid en sådan resa är precis det som hände henne när hon reste utomlands efter studenten.
Jag var också på intervju ute på Arlanda för att jobb i taxfree butikerna. Det lockade minst lika mycket som skobutiken.
Innan jag åkte på dessa intervjuer i Stockholm så hade fått kontakt med en värdfamilj som sökte efter en ny au pair och de verkade trevliga och bodde utanför New York.
Men jag fröklarade för dem att jag skulle på arbetsintervjuer och sedan får vi se hur jag känner.
På tåget hem från Stockholm så ringde värdmamman från den familjen och frågade hur det hade gått.
Jag lovade att höra av mig så fort vi var hemma igen.
Under resan hem så funderade jag fram och tillbaka på vad jag ville göra, vad jag borde göra och pratade mycket med mamma som var med mig till Stockholm om vad hon trodde var bäst.
När vi steg av tåget och var hemma så var jag ganska så säker på vad jag ville göra.
Jag ringde till värdfamiljen i USA och sa
"Jag kommer till er!"
Det beslutet har jag aldrig ångrat sen dess...America, here we come!
Vad som gjorde mig glad efter detta var att alla jobb jag sökte i Stockholm hörde av sig efter den helgen och sa att jag hade fått jobben.
På alla tre platserna.
Däremot var jag tvungen att tacka nej som ni kanske förstår. Undra vad som hade hänt och var jag hade varit idag om jag tackat ja och flyttat till Stockholm istället.
Kanske var det ödet?
Jag och min kompis Emma hemma hos mig innan jag några dagar senare skulle åka till USA.