Det är nya rutiner här hemma som gäller för min del.
Jag är en otrolig nattmänniska och har alltid, alltid varit. Jag ogillar mornar men det går lättare nu när man har barn för då är det ett måste att stiga upp på morgonen.
Det tar ett tag innan jag kommer igång men sen är jag pigg och alert.
Kvällarna däremot är som vanligt. Framåt eftermiddagen är då jag får min energi och jag vill göra allt och lite till på samma gång.
Samtidigt som jag ska laga och få i Adem hans middag (och gärna för mig med) sedan är det dusch, soppa, läsa bok, borsta tänderna och sedan nattas som gäller. Mellan 19-21.30 så går all tid åt att göra rutiner och komma ner i varv för Adems del.
När han väl sover sen så plockar och städar jag med det jag kan utan att Adem blir allt för väckt.
Jag undviker exempelvis att dammsuga.
Sedan har jag suttit vaken och ätit kex, kollat någon serie på datorn, skrivit mail, bloggat eller annat på internet tills Kadir kommer hem.
Han är hemma runt 01 numera, eller senare, och då brukar vi äta tillsammans.
Det är detta jag försöker sluta med nu.
Visst kan det vara trevligt att prata på kvällen och äta ihop men det gör att jag lägger mig och sover ungefär vid 03-tiden.
Och vaknar som senast sen kl 09, om man inte räknar med de 2 gånger under natten när Adem vaknar och vill amma.
Som ni förstår så är inte detta särskilt smart eftersom jag under dagarna är jättetrött och kan somna tillsammans när Adem vilar någon timme innan lunch.
Så därför har jag den senast veckan tvingat mig i säng innan midnatt vilket har resulterat i att jag har kunnat plocka, fixa och blogga under dagarna när Adem sover inför lunch.
Och jag känner mig mycket piggare.
Så nu ska jag fortsätta så här och som tur är så väcker Adem och jag Kadir på morgonen så han har lite tid med oss innan jobbet. Adem har börjat väcka honom med ordet "kom!" den senaste veckan vilket är jättekul tycker jag.
Kom nu så ska vi leka baba!
Lilla pluttis och jag förra hösten!