Nu är jag framme i Side och hemma i våran lägenhet. Det är väldigt skönt att äntligen vara här samtidigt som det var riktigt jobbigt att säga hej då till mamma denna gång. Och alla andra såklart.
Dessutom började jag lördagen med att må dålig på morgonen. Antagligen res och packningsfeber.
Det värsta som finns är att packa när man ska resa hem då man bara är lovad x antal kilo och jag har en tendens att alltid vilja överskrida detta. Men det gick denna gång med och till och med mina "ifall det får plats" saker fick följa med.
Jag var i Göteborg på eftermiddagen, såg lillebror träna ishockey och sedan åt vi mat, marsipangris och såg på sällskapsresan hemma innan han skulle iväg hem till sin mamma.
Jag och pappa såg filmen Australia med Nicole Kidman och Hugh Jackman i huvudrollerna. Riktigt bra och gripande film. Vi åt hallon och lakrisglass till, mums!
Igår var jag på resande fot hela dagen. Först Landvetter klockan 11 där dom har gjort om flygplatsen så den är jättefin men samtidigt känns det som om det är mycket mindre shopping där nu. Jag köpte en kanelbulle och en vattenflaska, sedan var jag nöjd.
Resan till Istanbul gick bra. Turkish Airlines är riktigt proffsiga men tyvärr blev jag besviken på maten denna gång. Dom hade bara biff med ris, annars brukar man få välja mellan två olika maträtter på menyn. Till detta serverades bönor och min förpackning var lite öppnad i ett hål på sidan och den luktade inte alls gott.
Men jag var rätt nöjd och trött ändå.
Jag hade önskat fönsterplats vilket blev vid en av nödutgångarna och därför fick jag "acceptera" flera gånger av personalen att om något skulle hända så hjälper jag flygvärdinnorna att öppna den dörren. Extra benutrymme blev det för min del då men med det ansvaret och dessutom så kallt som det är just vid en sådan dörr så vet jag inte om jag kommer välja en sådan plats igen. Tur att inget hände på flygningen.
Väl i Istanbul var det stressigt, jag hade knappt en timme på mig från det att planet har landat till det att vi skulle lyfta med det andra igen. Så det blev svettigt men jag hann.
Resan mellan Istanbul och Antalya var en av dom bästa. Personalen var verkligen supertrevlig och till mat på den korta resan så fick vi en smörgås, oliver, tomat och gurka samt chokladmousse till efterrätt.
Jag hann knappt äta färdigt innan det var dags för landning och under den tiden så hade vi fått ta på oss bältet två gånger på grund av oväder. Men det kändes knappt. Och jag som är flygrädd och alltid då kollar in flygpersonalen vad dom gör, såg väldigt lugna ut.
Kaptenen flög ut över havet och vi fick världens finaste vy över antalya som var upplyst i mörkret. Det går inte att förklara hur fint det var just denna gången.
På flygplatsen väntade min fästman och jag tror han var överlycklig att jag äntligen är hemma igen. Vi stannade och åt piyaz och köfte på vägen innan vi åkte hem där Kadir fick öppna present. Och jag med.
Hoppas ni får en fin nyår, skjut inte för mycket raketer och ta hand om varandra.
Nästa år kommer bli ett väldigt speciellt år och jag hoppas allt jag har all tur i världen när det gäller allt.
Längtar redan tills vi flyttar in i våran nya lägenhet!
Det viktigaste nedpackat i väskan.
Goodbye Sweden, see you soon again!