Det var 5 år(!!!) sedan jag var hemma vid jul och firade, hoppade i snön och åt bruna bönor den 24. Helt otroligt länge sedan egentligen men samtidigt är det svårt med jul då det är stress för alla. Min stress handlar inte om att köpa bästa julklapparna utan vart jag ska fira julen. Det är bara en 24 december varje år och jag vill både fira med mamma, Eddie och storasyster samtidigt som jag har min pappa och lillebror i Göteborg som självklart också firar jul.
Så då känns det nästan lättare att vara i Turkiet vid jul och sedan komma hem och köra jul-påsk-midsommar-kräftskiva- ja, allt man kan fira alá swedish style. Och det är mycket bättre än EN stressande julafton och sedan bara en massa sega mellandagar.
Däremot är anledningen till att jag kommer hem nu inte alls lika rolig som man kanske kan tro.
Jag minns det som igår och jag kan fortfarande inte förstå hur det har kunnat hända.
Mamma ringde mig en kväll när jag var på jobbet men då kunde vi inte prata så länge. Dagen efter så var det bayram, en högtid i Turkiet, och många som jobbar i butiken är lediga denna dag bland annat Kadir som firade med sin familj.
Det var dåligt väder, den 25 Oktober, men Maria hade sagt att jag kunde äta frukost och sedan komma när jag var klar. Precis när jag sätter mig för att äta så ringer mamma. Vi småpratar lite hit och dit och precis när jag ska lägga på så frågar jag vad doktorn sa för några dagar sedan.
Hon har haft en ordentlig hosta under hela sommaren och jag märkte väl av det när hon och Eddie var nere och hälsade på mig i somras.
När vi gick ut i havet så hostade hon och jag sa då att det är nog bara för att det är så tort ovanför vattenytan, det kände ju till och med jag av.
När hon drack vatten så hostade hon och jag sa att hon dricker för kalla drycker vilket inte är bra.
Jag var en "doktor" precis som alla andra omrking mamma. Men tyvärr hade den riktiga doktorn kommit med tråkiga nyheter och det var inte lunginflamation som hon trott hela tiden.
Doktorn sa att proverna visade på lungcancer i en lunga.
Att sitta i Turkiet och få reda på att ens mamma som är den mest friska människan på denna jord, som äter lagom nyttigt, tränar, promenerar dagligen med hunden, är inte ens omringad av rökare och än mindre röker själv och tar inte en alvedon i onödan och om det inte är väldigt allvarligt. Att få höra att hon har drabbats av lungcancer är fruktansvärt oförstårligt. Att det är min mamma som har fått denna förjävliga, hemska, förbannade sjukdom är bara värre.
Jag bröt ihop på golvet och ville bara veta om hon kommer klara sig. Och vi vet inte idag vad som kommer hända. Hon har kommit igång med cellgifter och har gjort halvtid nu. Men det är först i Januari som vi får reda på om det har tagit något, om det går åt rätt håll.
Så jag är hemma hos mamma i tre veckor för att bara ta hand om, rå om, krama, mysa, pussas och bara vara här för henne. Hela denna resa handlar bara om henne och det känns helt underbart.
Sedan att det är massor av snö, frisk, härlig luft ute, lucia, julafton, mellandagsresa, bruna bönor, rödbetssallad, pepparkakor, tomtar, paket, gröt, varm choklad och allt, ALLT annat underbart i denna månad här i Sverige är jättemysigt.
Kadir är i Turkiet och tar hand om lägenheten samtidigt som han tjänar pengar istället. Han har ett stort sug att komma till Sverige nu för att jaga älg (det är lugnt, jag kan sitta långt in i skogen och skjuta...polisen kommer inte hitta mig om jag klär ut mig) men han får vänta lite till för vi har så mycket på gång till våren så vi får ta en sak i taget.
Nu är det fredagsmys och jag kunde väl inte få det bättre än en tallrik kebabsallad ifrån Axvalls pizzeria.
Vi hörs senare...då kanske jag har andra överraskningar att berätta om.
Hej, mitt vinterland. Nu är jag hääääär!