Vi börjar komma tillbaka!

Har ni saknat mina uppdateringar? Hade jag vetat att vi skulle bli så sjuka som vi blev så hade jag nog lagt mig ner på marken och skrikit.

Usch, jag vill aldrig mer att mina barn ska bli sjuka. Inte så här långdraget och jobbigt i alla fall. 

För Adems del så har det gått ganska okej. Han är så pass stor att vi vet att han klarar sig med lite hjälp av oss. 

Men han är ändå självständig. 

Esma var lite dålig strax efter Adem och när vi tyckte att hon började pigga på sig så vände det över en natt och blev en fruktansvärd hosta som tog musten ur henne och hon hosta tills hon nästan kräktes. 

Fruktansvärt att inte kunna hjälpa henne tillräckligt så att hon blev bra där och då. 

Hon tappade rösten nästan helt och slutade jollra. Hon slutade också att vara på sitt glada humör, lekte knappt, utan bara var där. Gav oss lite leenden ibland osv. Hon var såklart påverkad av sjukdomen men hon var definitivt inte sig själv, jag kände knappt igen henne längre. 

Det gjorde mig orolig och detta var i fredags tills i söndags. Igår, måndag så började vi se hennes riktiga jag igen och hostan är nästan borta. 

Idag jollrar hon för fullt med något hes röst fortfarande. 

Adem är bara snuvig och har nu, Äntligen fått komma iväg till förskolan igen. Han själv säger inte äntligen för det längre. Det är jag som gör. 

Han vill inte dit men när han väl är där så går allt jättebra och fröknarna skickar bilder på whatsApp till mig och Kadir. 

Dagens teknik är bra att ha och kunna. Det blir såklart lite lättare för mig och Kadir att få se att Adem är sig själv trots att han säger nej på morgonen. 

Och han gråter inte utan det är mer ett nej bara. Eller så säger han kort och gott "inte" 

 

Förra veckan när vi kände att vi måste hitta en bra läkare till barnen för att göra en ordentlig koll så hittade Kadir en barnläkare som vi hade för två år sedan på Bilgi sjukhus. Han lämnade i samma veva Side och jobbade i Alanya. 

Fram tills för tre veckor sedan då han startade upp och öppnade sin egna mottagning i Manavgat. 

Vi har besökt lite olika barnläkare genom åren för vanliga rutinkontroller och även vid enstaka sjukdomar.  

Vi vill såklart hitta en bra som vi känner att vi kan vända oss till när vi behöver.

Någon som inte bara kör på för att bocka av så många patienter som möjligt på en dag eller någon som vill åt pengarna men knappt gör en kontroll. 

Denna läkare besökte vi 3 gånger under dessa dagar för att han ville göra återkontroll och se om barnen repade sig. 

Och vi betalade ett pris utan att då veta om att han gör återkontroll och nogrann genomgång så det tyckte vi var väldigt bra. 

Vi behövde aldrig be han att kolla öronen, kolla feber etc. utan det gjorde han på rutin. På andra ställen har vi faktiskt fått säga till om de kan kolla öronen på Adem trots att det är hosta vi är där för. 

 

Sedan var deras inredning, det barnvänliga väntrummet och deras service på topp. 

Adem vill inte åka till förskolan, men han pratar ofta om att åka till doktorn. Där fanns ju massa roliga pussel, leksaker, rutschkana och ballonger som han inte sett tidigare. 

Vilket barn hade inte velat åka dit och ha "fri lek" i 2 timmar. 

 

Nu när barnen börjar bli friska så har jag lyckats dra på mig bihåleinflammation. Jag reagerade att jag hade ont i tandköttet och samtidigt kändes det som om Adem hade drämt till med sin traktor på kindbenet på mig. 

Men jag har insett att det varken är problem med visdomständer eller en traktors fel utan bihålorna, eller iaf på en sida, som känns av. 

Det påminner mig mycket om när jag hade "nackspärr"-känsla efter kejsarsnittet. När det var luft i kroppen som gjorde mig alldeles stel. 

Minns ni att jag skrev om det? 

Det är ungefär samma känsla nu fast i ansiktet och sidan av huvudet när jag böjer mig framåt eller neråt. Ex. När jag ska plocka upp Esma från golvet. 

Meeen men...det går över snart. Tror jag. Hoppas jag.  

Lika bra att köra på med alla sjukdomar nu för jag tänker se till att jag och barnen är friska framöver. 

Att bli sjuk vid förskolestart var jag nästan beredd på. Men inte att det skulle drabba nästan alla i familjen och så här länge dessutom.  

I maj har jag inte tid att vara sjuk för då droppar det in massa besök från Sverige. Jag tror det är någon jag känner och vill träffa varje vecka under maj månad som kommer ner. Kul!