Ska jag vara ärlig så trodde jag aldrig att jag skulle skriva detta men;
Hej och välkommen graviditetsvecka 40!
Det är såklart något jag är väldigt nöjd med. Att ha gått 40 veckor som gravid, eftersom det inte var en självklarhet från början. Hade vi varit på mitt gamla sjukhus och haft min doktor som jag hade sist så hade bebisen mest troligt varit här nu.
Vi hade då fått en Novemberbebis men om ingenting händer idag så blir det en Decemberbebis för oss precis som planerat.
Jag är, som ni kanske förstår, väldigt nöjd med valet av att byta doktor och även valet av att välja det kommunala sjukhuset här i Manavgat. Det har visat sig väldigt positivt många gånger.
Doktorn känns mest viktigt i detta läge men en annan sak som vi ser som positivt är att efter förlossningen så kommer vi ändå åka till det kommunala sjukhuset för olika tester som man gör i början.
Bland annat lämna blodprov etc.
Sist när vi gjorde detta och fick frågan om vi hade fått ex. K-vitamin när Adem var född så visste vi inte om vi hade det eller inte.
Det var inget de skrivit ner till oss på papper och vi föräldrar var båda uppe i en bebisbubbla och kunde inte minnas om de sa detta eller inte.
Nu när vi är på det kommunala sjukhuset så görs alla tester och blodprov som de ska och dessutom skrivs det in i en journal på datorn som lätt kan kollas upp för att se vad som gjorts, och inte gjorts.
Så det ska vara helt enkelt men det blir svårt när det privata sjukhuset och det kommunala sjukhuset inte samarbetar och låter oss patienter få kolla upp saker i efterhand i våra journaler.
För min egna del så mår jag bra överlag, jag är pigg och håller igång om dagarna som vanligt.
Igår hade jag en städa-balkongerna-och-tvätta-fönster-dag.
Framåt kvällen däremot, ganska exakt någon gång mellan 19-20-tiden så får jag foglossning som sitter i benen/ljumskarna och strålar ut ner mot låren.
Det är en fruktansvärt obehaglig känsla måste jag säga. Men det går över och jag är väldigt glad över att detta inte har varit varje kväll i flera veckor eller månader utan att det faktiskt har kommit först nu de sista veckorna.
Även om det har suttit i varje kväll under en veckas tid nu.
Min halsbränna håller i sig som aldrig förr också, mindre trevligt men jag tar medicin för det när jag känner av det och det funkar.
Även det har blivit värre nu sista veckorna så är jag väldigt spänd och förväntans full över att se ifall lillasyster i magen har mycket hår eller inte.
Myten som jag skrev om tidigare; Mycket halsbränna- mycket hår. Fler av er kommenterade och skrev att det faktiskt stämde in på er.
Men vi får se helt enkelt.
Jag känner mig redo, klar och kan tycka att hon gärna kan komma nu. Tidigare har jag inte riktigt känt mig lika klar och redo men det har vänt nu. Nu är jag redo så nu vill jag faktiskt inte gå 2 veckor till.
Jag är inte den som är tålmodig när det kommer till överraskningar men den som väntar får se...