Igår startade vi braskaminen, soban här hemma för första gången den här vintern. Det är en hel månad senare än för två år sedan och vi hade nog inte satt igång den om det inte hade regnat igår tror jag.
Vi hade det inte jättekallt hemma men ändå så att vi behövde värma upp lite för att kvällen och natten skulle bli behaglig.
Jag är dessutom väldigt kall av mig.
Adem var helt lyrisk, som ett barn på julaftonsmorgon skulle jag nog vilja säga, när vi fixade och tände igång braskaminen.
Han var med och tittade, pekade och pratade och vi sa några gånger att braskaminen är nu varm. Mer än så behöver vi inte göra för att han ska förstå att inte ta på braskaminen.
Jag funderade först på om vi skulle köpa ett skydd förra vintern men det har vi aldrig behövt göra, då som nu så förstår han och känner själv att soban är inget man ska röra.
Efter 2 minuter när allt var igång och började bli uppvärmt så kände jag redan att det var riktigt varmt i vårat vardagsrum. Tillslut satt jag i bara tshirt och tyckte att vi kunde öppna en balkongdörr för att få in lite sval luft.
Kanske inte så konstigt med tanke på att vi hade 27 grader i vardagarsummet då.
Men vi sov gott den här natten i sovrummet. Det rummet är som sagt var inte uppvärmt och blir lätt väldigt, väldigt kallt på vintern.
Men nu var det alldeles perfekt när vardagsrummet var så uppvärmt framåt kvällen.
