Om 38 dagar har jag BF och jag är alltså i v35 denna vecka.
Veckan startade med ett besök på sjukhuset med vanlig rutinkontroll och även ett blod och kissprov.
Jag har bra värden, äter järn och multivitamintabletter och har gjort sen start. De enda som var "dåligt" var att jag låg strax under skalan på att ha urinvägsinfektion vilket är vanligt men eftersom det var på gränsen och inget jag känner av så fick jag inga tabletter för det.
Normalt så hade nog 98% av alla läkare gett en antibiotikakut för detta men min doktor bad mig dricka mycket vatten och komma in om jag märkte av något.
Det tycker jag är bra. När det inte är något som varken känns av för min del och precis på gränsen till dåligt så kan man i detta fall låta kroppen självlärd istället för att trycka i medicin.
Förövrigt så känner jag mig som en flodhäst. Jag känner mig stor som ett hus ibland och det börjar bli trångt i magen vilket gör att lillasyster känns all over the place.
Hon är liksom precis under bröstkorgen, hela magen, ner mot ljumskarna och överallt. Känns det som i alla fall.
Dessutom känns sparkarna mer och hårdare nu. Jag kan nästan känna en fot eller en hand sparka när det väl kör igång.
När Adem föddes så vägde han strax under 3 kg, närmare bestämt 2970 gr. Min doktor vill att vi ska försöka slå det denna gång. Han tycker att vi ska satsa på 3 kg eller mer. Och det har jag ingenting emot, det är bara bra.
Just nu ligger lillasyster efter sin kurva och växer som det ska men jag har fått order om att äta mer.
Förutom frukost, lunch och middag så ska jag äta 3 mellanmål däremellan. Allt från frukt, nötter, yoghurt och lite fika såklart.
Igår innan vi skulle sova då åt jag och Adem havregrynsgröt. Så himla gott det är.
Lillasyster har inte lagt sig med huvudet neråt och om 3 veckor har vi vårat nästa besök hos doktorn och då kommer vi planera och bestämma mer om förlossningen. Om det blir ett planerat kejsarsnitt eller vaginal förlossning.
Har hon inte vänt sig tills dess så blir det mest troligt kejsarsnitt men det är ett beslut vi tar då när vi vet mer hur det ser ut.
Mycket kan ha hänt tills dess.
I förrgår tog jag ut mig lite för mycket och under natten till igår så hade jag svårt att sova.
Efter frukosten när jag satte igång och grejade här hemma så kände jag hur magen blev stenhård och allt kändes obekvämt.
Efter ett tag släppte det men det kom tillbaka igen och tillslut kände jag bara för att bryta ihop.
Man blir såklart rädd även om man vet varför det händer. Kroppen sa stopp. Så jag satte mig i soffan och gjorde absolut ingenting under en väldigt lång stund.
Allting blev bra tillslut och magen kändes bra mot kvällen igen. Idag har jag bara haft en krampliknande känsla i magen och genast släppte jag allt och satte mig i soffan.
Det är ändå bara 5 veckor kvar nu, som mest, och kroppen säger ifrån på allvar.
Som tur är så har vi det mesta klart för oss. Jag ska packa bbväskan nu i helgen och sedan ska vi köpa blöjor också. Sedan har vi lite småfisk kvar men det viktigaste är iaf klart nu.
Vi känner oss redo!
Lite såhär känner jag mig nästan.