I måndags gick jag in i v.22 som gravid och idag har vi varit på ett läkarbesök på privatsjukhus i Manavgat.
Förra veckan hade jag en liten blödning och vi ville kolla upp så att allt var okej med mig och lillasyster i magen.
Och det var det vilket vi misstänkte då det bara var en liten, kort blödning under någon timme knappt.
Men hellre att vara säker än osäker och orolig i en månad framåt.
När vi satt i väntrummet i väntan på våran tur så kände jag hur lillasyster i magen började röra på sig.
Ett litet tickande i mage på ett och samma ställe och eftersom Kadir inte har känt några sparkar ännu så tänkte jag att nu kan han kanske känna detta.
Så jag tog hans hand och la på magen och precis då får han en ordentlig buff tillbaka. Sedan kom det två till som han kände väl.
Det var väldigt kul att se Kadirs reaktion och samtidigt att han fick chans att känna det nu. Det som jag känner varje dag lite då och då.
Under besöket så konstaterades det att det är en tjej i magen på 500 gram och ca 21 cm lång just nu.
Vi såg hjärtat slå och fick höra några slag.
Sedan fick vi två ultraljudsbilder med oss hem varav den första bilden verkar vara tagen på ansiktet framifrån med armarna på sidan och sedan buken längre ner.
Jag önskar att våra ultraljudsbilder var tydligare som de är i Sverige och att de istället gav oss bilder i profil med hela kroppen.
Och samtidigt får vi själva se allting tydligt på skärmen varje månad och viktigast är ändå att allting ser bra ut med lillan i magen.
Jag fick även ta blodprov och kissprov som vi får svar på senare hur det såg ut.
Mitt blodtryck har alltid varit lågt och idag var det också så. Men eftersom jag inte känner mig yr överhuvudtaget så tyckte de att det var okej med mig så länge testresultaten ser bra ut sen.
Jag väger idag 52 kg och har alltså gått upp 1 kg från start.
Senaste veckan har jag mått illa en del och även börjat få halsbränna. Det fick jag även med Adem i magen vid ungefär samma tidpunkt så jag fick idag tabletter för detta som jag ska ta när det behövs.
Förhoppningsvis känns det bättre av det.
Jag blev också uppmanad om att äta lite mer salt och dricka mer vatten nu när det är så varmt. Och jag ska försöka bli bättre på det.
Något annat som jag märkt av den senaste tiden är att jag är mycket känsligare nu. Inte att jag blir arg utan snarare mer ledsen och nedstämd lätt.
Jag vet inte hur jag ska jämföra detta med förra graviditeten.
I v22 med Adem så var det precis när mamma gick bort och hela jag var i en enda stor sorg. Även efter det, eftersorgen under hösten och såklart en sorg och saknad fortfarande som alltid kommer finnas där.
Det är svårt att jämföra den biten då, var det gravidhormoner ibland eller var det sorgen och saknaden av min mamma jag kände av. Antagligen en kombination tror jag.
Det är helt normalt att hormonerna rubbas när man är gravid och eftersom jag mestadels går runt med fjärilar i magen och verkligen känner njutning av livet och min lilla egna familj så känns det "okej" att inte alltid vara på tipp topp med humöret.
Och det känns också skönt att det händer nu under graviditeten då jag vet att det är hormoner som är i obalans.
Samt att jag inte är arg som ett bi och så att mina nära och kära blir arg för att vi inte har någon choklad hemma.
Med Adem i samma vecka som lillasyster så var han aktiv kl 19 och kl 23 på kvällarna. Den här lilla tjejen brukar vara aktiv runt 16-17 tiden har jag märkt.
Jag förstår att första tiden med bebisen kommer bli som med Adem, man är vaken var tredje timme för att amma, byta blöja etc. Men jag hoppas verkligen att hon sedan kommer komma in i våra rutiner och inte bli en extrem morgonmänniska som jag var under mina första år som barn.
Det vände ganska mycket i tonåren sedan men idag har vi härliga rutiner på uppstigning kl 8 och läggdags vid 22.
Uppstigning sker aldrig utav väckarklockan utan när Adem behagar att vakna. Det är min lyx varje dag även om jag ibland önskar att jag kunde få sova längre.
Dagens UL bilder
V22
