Igår gick jag in i V.15 för denna graviditet och är nu alltså i andra trimestern vilket är den tiden då man oftast mår om bäst och har minst problem med kroppen, värkar, illamående etc.
Och jag håller med. Jag mår väldigt bra men efter en heldag ute, eller en halv dag så känner jag mig trött i kroppen.
Jag får för det mesta 8-9 timmars sömn varje natt, ibland vaknar jag av att ex. Adem vaknar lätt men jag känner också mer att jag inte behöver vila under dagen.
När Adem vilar tar jag det lugnt, kollar internet, dricker goda smoothies eller liknande. Men att komma ner i varv och somna kan jag inte riktigt.
Jag känner också av att jag måste dricka mycket vatten och att jag behöver äta vid alla måltider och gärna mellanmål däremellan.
Gårdagens start av v15. Idag är jag alltså 14 fulla veckor och 1 dag.
Smoothies gjord på banan, turkisk yoghurt och 2 stycken noblesse kan var det godaste mellanmålet just nu.
De enda "problem" jag märker av är att jag vissa nätter känner växtvärk i magen och den känns tung och stram på morgonen.
Dessutom har jag fått en liten svidande känsla vid höft/rumpa/lår och jag är jätterädd för att drabbas av ischias eller foglossning.
Jag hade lite ischias i slutet av graviditeten med Adem men inget som direkt påverkade mig och min vardag så jättemycket.
Innan jag kände av detta denna gång så har jag märkt hur lederna runt höfterna har blivit mycket mer rörliga än innan, nästan lite obehagligt men samtidigt så är det skönt att man vet om att detta är helt normalt.
Jag är som sagt inte direkt trött av mig, men min kropp orkar inte fullt ös från morgon till kväll längre. Vare sig jag är gravid eller inte och Adem har massor av spring i benen och energi i kroppen så utöver det så försöker jag anpassa våran vardag till något som vi alla orkar med.
Jag har nog blivit lite tråkig faktiskt. Och tyvärr blir det inte bättre nästa sommar när jag ska ha en, säkert lika vild, 3 åring samt en 6 månaders bebis.
Till viss del är jag lite orolig hur jag ska få ihop allt men jag gissar på att människor runt omkring mig kommer ha förståelse för lite sena ankomster, uteblivna middagar eller träffar och att det faktiskt inte är så lätt alla gånger.
Lite som det redan är nu.
När vi var och badade häromdagen så kände jag mig lite som en val. Kanske världens minsta val men ni vet, första gången man ska visa sig i bikini för i år. Man är kritvit på hela kroppen och orolig att alla bikinidelar ska sitta uppe.
Sedan ska jag lite ovant trippa ner i vattnet med en möjligtvis väldigt liten gravidmage fortfarande men tanken slog mig där för en sekund;
Är det nu man liksom ska "dra in magen" och se vältränad ut?
Nää...det kommer aldrig funka. Så istället lät jag det va, putade ut magen sådär extra mycket och tänkte att det är ingen som ser mig eller tänker på min mage än då.
Alla andra har ju fullt upp med sina familjer, sina lekar i havet och säkerligen sina egna tankar om kropp, bikinidelar, sand i munnen etc.
Ja, en liten mage har jag fått. Den är större framåt kvällen och ganska så platt på morgonen.
Efter våran sjukstuga förra veckan så har jag lyckats gå ner 2 kg, till 49 kg så nu ska jag bara komma uppåt i lagom takt och med god och bra mat.
Så får vi se vad de slutar på. Med Adem gick jag upp exakt 10 kg och det kändes väldigt lagom så jag hoppas på något sådant den här gången med.
Jag på förmiddagen.